När friskolereformen genomfördes 1992 var tanken att mångfalden och valfriheten skulle öka genom föräldrakooperativ, idéburna aktörer och alternativ pedagogik. Resultaten vi ser i dag visar på motsatsen.
De små skolorna med speciella inriktningar är undantag. Stora koncerner har istället invaderat det svenska utbildningssystemet och pumpar årligen ut åtskilliga hundra miljoner av våra skattepengar i rena vinster till ägarna. Pengar som istället kunnat användas betydligt bättre.
I rapporten ”Skolindustrin. Hur mångfald blev enfald”, som LO låtit journalisten Kent Werne skriva, ser vi vilka följder reformen har haft. Det är ingen trevlig läsning. Sverige är det enda landet i världen som tillåter skattefinansierade friskolor att ta ut obegränsade vinster. Något som sätter sina tydliga spår.
Storkoncernernas skolor har färre lärare per elev, vilket med automatik leder till lägre lönekostnader. Skillnaderna är enligt rapporten upp emot 40 procent när man jämför några av storkoncernernas skolor med kommunala skolor.
Detta kan man givetvis inte göra på ett sätt som gravt påverkar kvalitén negativt. I stället har koncernerna valt var de etablerat sig så att elevunderlaget blir så bra som möjligt. Även skolornas kösystem har utvecklats till ett instrument för ett bättre elevunderlag.
Den valfrihet som olika skolor skulle ge är nu bara en skenbar valfrihet. Även om de stora koncernerna driver skolor med olika namn är de olika skolorna ändå slavar under koncernens stordriftstänkande.
I PISA undersökningen har Sverige fått kritik för att skolan blivit allt mer segregerad. I rapporten som LO nu presenterat blir det tydligt att det fria skolvalet utan vinstbegränsning är en stor orsak till segregeringen.
Det måste vi förändra. Samhället måste skapa system för att människors liv så lite som möjligt ska vara begränsade beroende på vem som är ens föräldrar eller var vi växer upp. Skolan är tänkt som ett instrument att göra uppväxten mer jämlik. Men med det fria skolvalet och den tokliberala rätten till obegränsade vinster ökar istället ojämlikheten.
De klyftor vi ser i dag där skillnaderna mellan olika bostadsområden växer måste bekämpas. En väg är att minska de privata friskolornas rätt att ta ut vinst. När vinsterna begränsas minskar riskkapitalisternas intresse för skolmarknaden och mer seriösa aktörer får möjlighet att ta över. Aktörer som inte väljer etableringsort efter vinstmöjligheten, utan efter de behov som finns. Aktörer som inte nyttjar kösystemen för att knyta till sig de ”lätta” eleverna, utan istället skapar miljöer där alla får en bra utbildning. Oavsett elevens bakgrund.
Då kanske vi får se de skolor som reformen var tänkt till. Då kanske vi får en mångfald genom att fler startar föräldrakooperativ. Då kanske vi får se fler idéburna aktörer med andra idéer än vinstmaximering på agendan. Då kanske vi får se fler skolor med alternativ pedagogik.
Men vägen dit är inte enkel och de som försvarar storkoncernernas rätt att pumpa ut obegränsade vinster av våra skattemedel är ännu i majoritet i riksdagen. Men bland oss vanliga väljare är viljan tydlig. Vinsterna i välfärden måste begränsas.