Det har blåst hårt runt Rikspolischefen Dan Eliasson under en lång tid. Han har fått klä skuld för det mesta av polisens misslyckanden och han har dessutom gjort några egna misstag.
I onsdags blev det offentligt att han kommer att avgå från posten. Jag har svårt att känna annat än stor respekt för honom. Han tog uppdraget att ta hand om en av de största omorganisationerna i svensk historia, och den är nu i det närmaste klar.
Riksdag beslutade i slutet av maj 2014 att de 22 polismyndigheterna skulle bli en. Dan Eliassons fick en rivstart då hans förordnande startade samtidigt som omorganisationen.
Alla som har varit med om större omorganisationer vet att de sällan går smärtfritt, snarare tvärt om. Dan Eliasson har fått klä skott för i det närmaste alla problem som polisen haft sen han tillträdde och några till. Men han har tagit kulorna utan att duka eller skylla ifrån sig.
Alla partier förutom Miljöpartiet och Vänsterpartiet röstade för beslutet, trots det har samtliga borgerliga partier och Sverigedemokraterna kritiserat Dan Eliasson för hur omorganisationen har skötts.
Nu anser regeringen att hans arbete är klart och att någon annan ska ta över det som återstår för att få den nya rikspolisorganisationen att fungera än bättre.
Jag tycker att det är ett klokt beslut. All den kritik som Eliasson fått har blivit till ett sänke för hela organisationen, och ett nytt ledarskap kan ge ett annat fokus på de utmaningar som finns.
Nu kommer Anders Thornberg, som i går utsågs till Dan Eliassons efterträdare som rikspolischef, att få ta sig an de utmaningarna. Jag kan inte göra annat än att önska honom lycka till med sitt nya uppdrag.
För er som också läser sidan här bredvid, Gotlänningen, så kanske ni i måndags upptänkte att Gotlands Folkblad, och underförstått undertecknad, fick sig en ordentlig råsop när den politiska chefredaktören Eva Bofride, påstår att jag tycker att: ”det största problemet med sjukvårdens eskalerande underskott är inte underskotten i sig utan att ”den borgerliga minoriteten (får) hacka och picka på hur verksamheten sköts”.”
Om det var sant, så hade det varit, som Bofride uttrycker det, magstarkt, men nu är det inte med sanningen överensstämmande. Det jag skrev var något helt annat.
”Det är naturligtvis inte bra (att underskotten är så stora), men det som blir den tråkigaste följden är den politiska diskussionen. Återigen får den borgerliga minoriteten hacka och picka på hur verksamheten sköts, utan att själva komma med några konkreta förslag på åtgärder.”
Underskotten är ett problem, men så har det också varit under en herrans massa år. Regionens revisorer skrev följande i en revisionsrapport till ett bokslut: ”Vi har kommit till en situation där vi måste ifrågasätta om den nu rådande yttersta ledningen är det mest optimala för hälso- och sjukvården.” Detta var i 2009 års bokslut, då Eva Nypelius (C) var högsta politiker.
Så lite mer ödmjukhet i debatten hade varit klädsamt, då ekonomin för hälso- och sjukvården inte är så lätt att förutspå. Eller varför inte några konkreta förslag på åtgärder?