Centerpartiet lanserade i måndags en idé om att införa ett cyberhemvärn. Mina första tankar var nog hämtade från gnällbältet: Det går aldrig! Varför ska staten utbilda hackers som sen begår brott? Hemvärn finns geografiskt över hela landet för att hela landet behöver hemvärnet lokalt, men cyberattacker sker inte ute i buskarna eller på stadens gator?
Men när jag börjar tänka efter så är det en rätt bra idé. Hur många av dem som är aktiva i det vanliga hemvärnet begår brott med hjälp av det som de utbildats till?
Cyberattacker sker på nätet och nätet finns överallt, nästan, så varför ska det inte kunna finnas en cyberhemvärnare i en gotländsk buske eller på Visbys gator?
Precis som många har ett stort intresse av den verksamhet som hemvärnet har, finns det många som är intresserade av IT-säkerhet. När intresset för verksamheterna sammanfaller med ett intresse för civilförsvarsfrågor är det egentligen bara dumt att inte använda personerna på bästa sätt för samhället.
Till TV4 nyheterna berättar Daniel Bäckström, Centerpartiets försvarspolitisk talesperson, att det förekommer 10 000 cyberattacker i månaden mot myndigheter och företag.
Centerns förslag om ett cyberhemvärn är vällovligt tycker säkerhetsexperten Per Hellqvist, när han kommenterar förslaget i TV4 Nyheterna, och han tillägger att det råder brist på it-expertis. ”Vi behöver mobilisera all förmåga som vi har för att kunna hjälpa till och skydda landet”, påtalar Per Hellqvist.
Nu tänker Centerpartiet driva frågan i försvarsberedningen där de hoppas få med sig de andra partierna till att ta beslut om att i första hand utreda förslaget. Jag har i dag svårt att se vad som skulle kunna hindra försvarsberedningen att ta ett beslut om en utredning. Sen får man se vad utredningen kommer fram till. Det kanske är ett cyberhemvärn som är den självklara utvecklingen av civilförsvaret, eller så hittar utredningen andra vägar att utöka vårat IT-skydd. Oavsett vad en eventuell utredning kommer fram till är frågan för viktig för att inte tas på allvar.
Mats Linder, politisk chefredaktör på Gotlands Allehanda, använder precis som Moderaterna i Göteborg statistik på ett oärligt sätt. I sin iver att beskriva Göteborg som en krigszon väljer de att använda den statistik som ger deras förvrängda bild mest support.
De jämför antalet bilbränder mellan 1998 och 2015. I deras jämförelse har bilbränderna ökat från 16 till 129, vilket i sig inte är särskilt bra. Men om de istället skulle jämföra 2015 med 2017, något som jag anser är en betydligt mer aktuell jämförelse, så skulle hela deras argumentation falla. För då har antalet bilbränder minskat från 129 till 66, vilket är i det närmaste en halvering.
Linder och Göteborgsmoderaterna hävdar också att antalet skjutningar ökat, men den information jag hittar visar även där på att antalet skjutningar minskade under 2017 jämfört med 2016.
Varför vill då Moderaterna och Linder sprida en bild av att både bilbränder och skjutningar ökar?
Ja, det kan man verkligen fråga sig och jag har inget bra svar på den frågan, men troligen vill de sprida en felaktig bild av verkligheten för att vinna politiska poänger långt ute på högerkanten.