Vi som vill se begränsningar av vinster i välfärden anklagas ofta och helt utan grund av våra politiska motståndare för att vara företagarfientliga. Sällan tar vi till med det motsatta, och anklagar våra politiska motståndare för att vara fientliga mot offentliga verksamheter.
Men nu börjar jag fundera på vad Centerpartiet egentligen tycker om offentliga verksamheter i allmänhet och kommunalt drivna skolor i synnerhet.
I ett förslag som de presenterade den 26 april vill de vända utvecklingen i utsatta förorter. Förslaget har många goda intentioner. Det går ut på att det görs en överenskommelse där staten och tio kommunen i samarbete går in långsiktigt med åtgärder i ett utsatt område med målet att inom tio år ha vänt utvecklingen. Man kallar det för Falkenbergsmodellen då centerstyrda Falkenbergs kommun gjort något liknande med gott resultat.
Förslaget känns som en bra tanke och något som skulle kunna göra verkan. När det gäller skolorna i de utsatta områden som kan bli aktuella vill man också göra stora satsningar. Bra där, kompensation för de problem som skolpengen skapar i skolor där behoven är som störst är något som verkligen behövs.
Det är kul att Centerpartiet nu uppmärksammat att problemen finns, däremot är jag fortfarande tveksam till att de inser att det är skolpengen i sig som skapar det skeva systemet.
Men sen kommer det, käftsmällen mot de kommunalt drivna skolorna.
”Ett kontrakt bör slutas mellan kommunen och en ny ideell eller privat huvudman för skolan”, beskriver Centerpartiet det på sin hemsida.
Varför kommunen bör sälja ut skolan till en privat aktör nämns inte i förslaget, men misstron mot att kommunerna själva ska kunna vända utvecklingen lyser tydligt igenom.
När vi ändå är inne på Centerpartiet så har jag svårt att inte kommentera delar av Stefan Nypelius inlägg på Gotlänningens C-debatt i går. Utifrån det pågående budgetarbetet i regionen skriver han:
”En av de viktigaste frågorna är hur regionen utvecklar personalen och agerar som arbetsgivare.” Jag kan bara hålla med honom.
När Nypelius också lyfter att det är viktigt att minska sjuktalen, blir det ännu svårare att inte hålla med. Därför blir jag enormt besviken när han bara lyfter fram de 15 miljoner kronor extra som Centerpartiet vill satsa på löner och andra villkor för regionens personal, men inte de 50 miljoner kronor som de vill spara in på regionens verksamheter som helhet - utöver de sparbeting som redan ligger.
För hur kan arbetsmiljön för regionens anställda bli bättre om Centern enligt dessa sparbeting tar bort 100 tjänster?
Hur kan färre anställda hjälpa de som är kvar att göra ett bättre jobb? Men det är ju tacksamt att de som blir kvar får bättre lön för att slita mer.
Avslutningsvis kan jag inte låta bli att kommentera Moderaternas partiledare Ulf Kristerssons slingrande i frågan om kontakterna med Sverigedemokraterna.
Ena dagen säger han att ”Det spelar inte så stor roll, för mig är det sakfrågan som är det viktigaste”, för att nästa dag, för vilken gång i ordningen, stänga dörren till SD.
Beteendet får mig att tänka på sången om Prästens lilla kråka. ”Än slank hon hit och, än slank hon dit...”, nu återstår att se om Kristersson kör i diket (vilket kråkan gjorde i sången).