Från borgerligt håll framförs återigen önskemål om möjlighet att införa ordningsbetyg på högstadiet och gymnasiet. Mina tankar går genast till rockgruppen Pink Floyds klassiker ”Another brick in the wall” och filmen ”The Wall”. En auktoritär skola där kunskap tvingas på elever av lärare som använder maktmedel för att kunna upprätthålla sin egen upphöjda ställning. Det är inte den väg jag tycker att vår skola ska gå.
Även från lärarhåll kommer kritik mot förslaget om ordningsbetyg. Så här ser Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand, på förslaget: ”Vi behöver politiker som tar ett helhetsgrepp kring svensk skola och inte den här typen av detaljförslag.”
Hur hade du upplevt din arbetsplats om ledarskapet gick ut på att straffa istället för att belöna? Om ledningen använde tidsstudier för att beräkna effektiviteten hos anställda för att sedan bestraffa eller rensa ut dem som inte anses passa in? Uppsträckningssamtal med närmaste chef där man får uppmaningen att skärpa sig och öka tempot. Nej, jag tror de flesta av oss skulle bli uppriktigt förvånade över ett ledarskap som bygger på piska istället för morot. Det ledarskap vi vet fungerar bättre är ett lyssnande och motiverande, där de anställdas kompetens tas tillvara utifrån personens unika egenskaper. Där alla är en del i arbetsplatsens utveckling. Varför ska då skolans ledarskap skilja sig från det ledarskap vi anser vara bäst på våra arbetsplatser?
Jag är av den åsikten att betyg på det sätt de används i dag är helt onödiga. Att då lägga till ytterligare saker att bedöma och ge betyg för är helt fel väg att gå. En kväll när jag slötittade jag på TV, reagerade jag på en mening som yttrades i en amerikansk kriminalserie. ”Det är lärarens fel om eleven misslyckas”. Nu gällde uttalandet en situation där läraren bara hade en elev, så det är fel att göra en direkt koppling till vår svenska skola. Men det går att se en likhet. Lite slarvigt uttryckt kan man säga att det är skolsystemets fel att lärare ”misslyckas”.
Den svenska skolan har problem. Det visar inte minst den undersökning som OECD nyligen publicerade. Men OECD kom inte fram till att det är ordningsbetyg som behövs. OECD riktar sin kritik mot den extrema marknadsinriktningen som det svenska skolsystemet har. Det är elevpengens utformning, det fria skolvalet, fri etableringsrätt för friskolor och den oreglerade rätten att ta ut vinster av skattemedel som, enligt OECD, är orsakerna till den svenska skolans problem. Det nyliberala skolexperimentet är så misslyckat att det i en internationell jämförelse används som ett avskräckande exempel.
Att då från borgerligt håll, och där räknar jag numer in Sverigedemokraterna, kräva ordningsbetyg, istället för att erkänna att det nyliberala skolexperimentet bevisligen har gått fel, är ren plakatpolitik.
Skolan behöver förändras. Den marknadsstyrda skolan har inneburit att lärare och rektorer fått en massa administrativa uppgifter, samtidigt som den kringpersonal som fanns har rationaliserats bort.
Lärare måste få syssla med det de är anställda för, det vill säga att utbilda eleverna. Rektorer måste få jobba med det pedagogiska ledarskapsuppdrag de har. Men det blir inte verklighet om politikerna bara ägnar sig åt plakatpolitik som dessutom saknar stöd från både profession och forskning.