Alla verksamheter stöter förr eller senare på personer som inte riktigt följer de mallar man har satt upp. Det kan vara i idrottsklubben, syjuntan eller i den politiska föreningen. Det viktiga är då att ta tag i problemet.
Inom de politiska partierna kommer det finnas medlemmar eller förtroendevalda som går utanför partiets regelverk. Då måste partiet stå över den enskilda personen. Hela partiets trovärdighet ska inte kunna ifrågasättas för att en eller flera inom partiet agerar på ett för partiet oacceptabelt sätt. Det kan till och med vara partiordföranden som faktiskt gör precis det som partiet beslutat om, men som gör det på ett sätt som får konsekvenser. Exempelvis förra moderatledaren Anna Kinberg Batra, som följde partilinjen, men som ändå fick gå då väljaropinionen svek och partiet fick panik.
Men för att partiet inte ska drabbas i längden måsta man agera. Annars sätter man en ny ram för vad som är okej. Detta borde vara allmänt känt då det under de senaste åren varit en hel del medlemmar och förtroendevalda som klivit över en gräns och blivit av med sina uppdrag eller till och med uteslutna ur partiet.
Centerpartiet agerade mot Eskil Erlandsson. Moderaterna agerade mot både Delmon Haffo och Hanif Bali. Miljöpartiet agerade mot Mehmet Kaplan. Visst kan man kritisera vilket sätt de valde att agera på, men de agerade och visade var gränsen gick.
Därför blir jag ytterst förvånad när jag tar del av den senaste skandalen inom SD på Gotland, vilket P4 Gotland var först med att rapportera. Där uppges att en person, som varit aktiv som valarbetare under valrörelsen, ska ha sextrakasserat kvinnor både i och utanför partiet. Vissa av trakasserierna ska dessutom ha haft en tydlig SD-märkning. Detta ska ha rapporterats till både den lokala ledningen och företrädare för den nationella ledningen. Personen ska också vara polisanmäld för falsk ryktesspridning och förtal av den före detta vice ordföranden i partiet, Tina Benthammar. Övergrepp ska också ha rapporterats till den lokala partiledningen. Men utan att det inneburit någon märkbar åtgärd. Till helagotland.se låter SD:s ordförande på Gotland, Lars Engelbrektsson, meddela att "Vem som helst kan bli anmäld för vad som helst. Det är så att utan dom är man inte skyldig”.
Visst jag kan förstå att man inte ställer samma höga krav på vanliga medlemmar som man gör på de som är förtroendevalda och därmed företräder partiet. Men när en medlem som ska ha sextrakasserat kvinnor får fortsätta företräda partiet under valrörelsen och sen till och med får förtroendeuppdrag inom partiet har man satt en ny norm för sina företrädare. Då har man sagt att det är okej att sextrakassera kvinnor. Det kan till och med ses som ett sätt att klättra på karriärstegen.
Varken Eskil Erlandsson, Delmon Haffo, Hanif Bali eller Mehmet Kaplan var vid tillfället då deras partier agerade dömda. I alla fall inte för det som deras partier reagerade på. Deras partier agerade för att vårda partiet.
Ett partis trovärdighet bygger på att deras förtroendevalda följer partiets idéer och grundsyn på vad som är okej och inte okej. Något som kan variera mellan partierna. Men när medlemmar och förtroendevalda börjar bete sig på ett sätt som starkt avviker från samhällets normer då måste partiet ta tag i problemet. Då måste de förtroendevalda vårda partiet och sortera bort de som inte passar in.