Ledare: Ansvarsfull omfördelning i budgeten

I går presenterade regeringen hela statsbudgeten. Från att ha varit en hemlighet som alla journalister ivrigt försökte avslöja detaljer från släpps de olika budgetposterna sedan flera år tillbaka ut en efter en under hela förhösten. Det har sina fördelar, mycket försvann tidigare i det allmänna bruset och det kunde bli rätt slumpartat vad som tilldrog sig intresse. Varje regering vill ha så mycket uppmärksamhet som möjligt till sina satsningar och läckor är i alla fall svåra att undvika. Alltså lär vi få se alla budgetar framöver presenteras styckevis och delt. Nackdelen är att det kan bli svårt att få en helhetsbild och att en oproportionell del av nyhetsrapporteringen går ut på att klarlägga vad som är nyheter och vad som redan har presenterats.

Nu är den i alla fall här, Magdalena Anderssons (S) första budgetförslag som lär gå igenom, eftersom den är förankrad hos Vänsterpartiet och riksdagens övriga partier dessbättre inte tänker låta Sverigedemokraterna styra Sveriges ekonomiska politik en gång till. ”Därmed har maktskiftet efter valet 2014 fullbordats – med ett års fördröjning”, som Per T Ohlsson skrev i Sydsvenskan i går.

Och det är en budget som i alla fall alla socialdemokrater bör känna igen sig i. Robin Hood har nämnts ett antal gånger i kommentarerna och nog finns det något av omfördelningen hos hjälten från Sherwoodskogen i förslaget.

”Männen drabbas hårdare än kvinnorna”, skrev Dina Pengar i Expressen i går och fortsatte att berätta att det är män i gruppen 45–54 år som tar den största smällen.

Så bra! Det är ju den gruppen som gynnats mest under åtta alliansår med skattesänkningar samtidigt som kvinnor, barn och äldre missgynnats. När skolan måste få mer resurser och välfärdsbristerna rättas till är den gruppen mer lämpad än de flesta att hjälpa till. Jag tror det är precis den effekten som många av väljarna ville se när de la sina röster på något av de partier som står bakom det rödgröna alternativet.

Budgeten kritiserades direkt i riksdagens debatt i går eftermiddag. De borgerliga partierna kallar det naturligtvis för skattechock när regeringen nu tar tillbaka en del av Alliansens skattesänkningar för att i stället satsa på jobb, skola och klimat.

Det fanns en tro hos den borgerliga fyrklövern att det skulle räcka att sänka skatten för att jobben skulle komma. Nu vet vi alla att det inte fungerade, det är fortfarande runt 400 000 som går utan jobb.

Samtidigt gjorde skattesänkningarna att staten fick mindre pengar till välfärd och utbildning. Ändå räckte pengarna inte utan budgetunderskottet växte till 75 miljarder alltmedan skatten sänktes och statens inkomster minskade.

Finansminister Magdalena Andersson och den övriga regeringen tänker uppenbarligen ta ansvaret för den situationen. Satsningar på jobb, skola och klimat får stanna vid totalt 50 miljarder för att garantera en ansvarsfull ekonomisk politik.

Magdalena Andersson har under sitt första år som finansminister växt i rollen och hanterade i går såväl Sverigedemokraternas invandringsmotstånd som Moderaternas skattesänkningsvurm med sakkunskap och snärtiga repliker. Det var överhuvudtaget den bästa riksdagsdebatten på länge.