En av de första åtgärderna den nytillträdda Alliansregeringen vidtog efter valsegern 2006 var att förändra avgifterna till arbetslöshetskassorna. Förändringen innebar kraftiga höjningar då avgifterna skulle sättas efter antalet arbetslösa i respektive a-kassa. De avgiftshöjningar som a-kassorna tvingades till kom att kallas för Reinfeldtavgiften.
Från fackförbunden var kritiken skarp. De menade att förändringen var ett sätt att minska fackförbundens inflytande. Färre medlemmar ger mindre tyngd i förhandlingarna och därmed får arbetsgivarnas organisationer en större del av makten vid förhandlingsborden.
Resultatet av Reinfeldtavgiften blev att avgiften till a-kassan i genomsnitt ökade från 100 kronor till 350 kronor i månaden under 2007. Under samma år valde 380 000 personer att lämna a-kassorna och täckningsgraden minskade från 90 procent till 80 procent. Under perioden september 2006 till september 2008 tappade a-kassorna tillsammans närmare 500 000 medlemmar.
Den största orsaken till att man lämnade a-kassan var den egna ekonomin. Personerna som lämnade hade inte längre råd med försäkringen i och med den kraftigt ökade avgiften. Detta ledde i sin tur till stora ekonomiska problem när den globala ekonomiska krisen slog till och många blev arbetslösa. Kommunernas försörjningsstöd var då deras enda räddning.
Många av dem som valde att lämna a-kassan valde samtidigt att lämna sina fackförbund. Under 2006 till 2008 tappade fackförbunden omkring 235 000 medlemmar. LO förbunden förlorade tillsammans elva procent av medlemskåren.
Men det var inte bara personliga tragedier som följde i Reinfeldtavgiftens spår. Förra veckan släppte IFAU, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, en rapport där de fastslår att Reinfeldtavgiften även ledde till en svagare löneutveckling.
Avtalsrörelsen 2008, där tre miljoner arbetstagares löner och villkor omförhandlades, blev tack vare Reinfeldtavgiften en succé för arbetsgivarsidan. Enligt rapporten ledde den tioprocentiga minskningen av anslutna till a-kassan till en femprocentig lönereduktion.
Fackförbundens möjligheter att skapa bra villkor på arbetsmarknaden bygger på organisationsgraden. Fackförbund på arbetsplatser med hög organisationsgrad har större möjligheter att förhandla sig till bra villkor för de anställda. Så fungerar det också för fackförbunden centralt. Branscher där färre anställda väljer att gå med i en fackförening har också svårt att förhandla fram bra kollektivavtal. Detta är inga nyheter och ter sig rätt naturligt.
Nu är det även bevisat att en låg anslutningsgrad till arbetslöshetskassorna också leder till sämre löneutveckling på hela arbetsmarknaden.
Slutsatsen är tydlig, vi är starka tillsammans. Så länge kollektivavtalen är normgivande för villkoren på den svenska arbetsmarknaden, är en hög anslutningsgrad till både a-kassa och fackförbund garanten för att villkoren ska förbättras. Rent krasst kan man säga att den besparing på omkring 500 kronor som ett utträde ur både fack och a-kassa ger, snabbt äts upp av det sämre förhandlingsläge de fackliga organisationerna drabbas av i och med medlemstappen. Den femprocentiga lönereduktionen som rapporten nu visar gav 1000 kronor mindre i månaden för den med en lön på 20 000 kronor. De flesta av oss löntagare har förlorat betydligt mer på den borgerliga politikens ingrepp på maktbalansen mellan arbetsmarknadens parter.