I gårdagens Gotlands Tidningar kunde vi läsa ett reportage från Klinteskolan. Där har årskurs åtta gjort ett gediget projektarbete kring kränkningar på nätet. Syftet med projektarbetet är att minska hat, hot och kränkningar på olika sociala medier. Det här är riktigt bra och borde vara ett ständigt återkommande arbete på alla landets skolor.
I reportaget kan man läsa sig till att statistik visar att alldeles för många ungdomar utsätts för kränkningar och mobbing på sociala medier.
Det kan aldrig vara okej, därför är Klinteskolans arbete så viktigt. Det bästa vore att arbetet också för med sig att ungdomarna tänker ett steg längre utanför den digitala världen.
Jag kommer ihåg en händelse för många år sedan när jag och en fackligt aktiv kamrat var på en skola på Gotland för att informera om sommarjobb.
Vi hade två klasser som hade samma samhällskunskapslärare och det var fundamentalt olika upplevelser. Ena klassen var helt inne på att till exempel svartjobb var fel och att det var viktigt att ha klara papper från arbetsgivaren vid ett eventuellt sommarjobb.
De tyckte inte om så kallade solskensavtal där sommarjobbare får gå hem beroende på väder. Klassen kändes vuxen och väl moraliskt utvecklad och de var noga med att ge varandra möjlighet att prata och ställa frågor.
Den andra klassen var raka motsatsen. Klassen var stökig, tyckte att svartjobb var tufft och skatt fel. De gillade solskensavtal och tyckte att de själva kunde utnyttja avtalen genom att inte jobba de bra dagarna.
Ja, klassen kändes inte vuxen och deras moraliska kompass var inte riktigt lika välutvecklad. De hade inte heller samma respekt för varandra som den första klassen. När vi frågade deras lärare om detta så blev hon först lite fundersam, sen kom hon på att den första klassen haft lektioner i etik och moral. Den andra klassen skulle ha de lektionerna kommande vecka.
Så visst ger diskussioner om hur vi vill bli bemötta resultat. Förhoppningsvis för resten livet.
Att skolan nu behöver ta det här greppet är ett bevis för att vi vuxna i barns närhet tappat greppet om att ge barnen en sund inställning till andra människor. I reportaget kan man läsa att åtta av tio 16-åringar har sett vuxna bete sig illa på sociala medier.
Många av oss är inte bra förebilder. Barn gör som vuxna gör, inte som de säger. Därför blir jag extra glad när eleverna i Klinteskolans årskurs åtta inte bara kommer att prata andra elever på skolan om vad de arbetat med och hur kränkningar kan minskas.
De kommer även att informera sina föräldrar. Förhoppningsvis kommer de att få sig en tankeställare.
Alla vi som på något sätt är förebilder för andra måste ta vårat ansvar. Det kan gälla föräldrar, syskon och mor eller farföräldrar, ledare inom idrottsklubbar eller andra föreningsverksamheter. Det gäller absolut chefer och personer med ledande funktioner på våra arbetsplatser.
Men framför allt gäller det oss alla, i våra möten med andra.
Både när vi träffar varandra i verkliga livet och ute i cyberrymden.