Ledare: Westeréns vurpa

Gotlands S-märkta riksdagsledamot Hanna Westerén skrev på GA:s insändarsida i går, under rubriken, ”Vinstjakt ska inte styra välfärden”. Hon skrev om hur ”övervinster” i de privata välfärdsföretagen ”gör mer nytta när de används till att anställa fler lärare, undersköterskor eller annan välfärdspersonal”.

Hennes förtal av välfärdsföretagen är faktiskt pinsamt. Gotland hade oturen under förra mandatperioden att ha just Hanna Westerén som ordförande i socialnämnden. När entreprenaden löpte ut för Attendo på välskötta äldreboendet Pjäsen så valde hon, i ett mycket illa berett beslut, att inte gå ut med en ny upphandling. Istället tog Region Gotland över driften i egen regi, trots att man var uttryckligen nöjda med hur Attendo skött den.

Hur mycket lyckligare blev de boende av det? Hur mycket bättre blev det för de anställda? Hur mycket effektivare användes skattebetalarnas pengar? Hanna Westerén frigjorde inte några nya resurser för välfärden. Hennes ideologiskt motiverade beslut bidrog istället till att urholka välfärden och försämra regionens ekonomi. Tur att Hanna Westerén numera sitter i riksdagen utan annat direkt inflytande över Gotland än platsen i fullmäktige.

Den utredning om åtgärder inriktade mot välfärdsföretagens vinster som Hanna Westerén hyllar, har lanserat förslag som, om de blev verklighet, skulle bli ett grundskott mot alla de välfärdsföretag som hjälper till att göra välfärden både bättre och mer effektiv. Välfärdsföretagen är billigare än kommunernas och landstingens egna verksamheter. Brukarna är nöjdare. Personalen är gladare och mindre sjukskriven.

Om vi vill att skattepengarna ska användas så väl som möjligt så borde vi ha fler välfärdsföretag än i dag, inte färre. Det kan behövas kontrollåtgärder för att säkerställa kvaliteten i välfärdstjänsterna, men i så fall behöver kommunernas och landstingens egna verksamheter kontrolleras minst lika mycket som välfärdsföretagens. Det är ju där som problemen och avarterna tydligen är som mest förekommande.

Hanna Westerén bryr sig kanske om välfärden. Men det är uppenbart att den inte är hennes högsta prioritet. Då är det kanske offentlig produktion hon borde argumentera för, istället för att låtsas värna välfärden mot dem som i själva verket behövs för att åstadkomma den.