En av dem som diskuterade välfärdsföretagande och utmaningsrätten på fullmäktige i måndags var Vänsterpartiets Per Edman. Han hävdade – ungefär – att det inte behövs någon utmaningsrätt. Företagare med goda idéer om hur offentligfinansierade tjänster kan tillhandahållas billigare och/eller bättre behöver ju bara ringa Björn Jansson, som är ordförande.
Men hur välkomna vore dessa idéer? Jag vet inte exakt var Per Edman själv står i frågan, men hans parti har ju pressat fram den vinstutredning som tillsatts för att begränsa företagandet i välfärden. Och Björn Janssons parti – Socialdemokraterna – leder den regering som samarbetar med Vänsterpartiet och tillsatte utredningen.
De rödgröna på Gotland avskaffade utmaningsrätten och återkommunaliserade driften av öns största äldreboende. På nationell nivå, där de rödgröna ganska nyss tog makten, håller de som bäst på att lista ut hur företagarna ska motas ut ur välfärdsproduktionen. Det är ju inte alldeles självklart att hugade välfärdsföretagare känner att:
– Jag måste ringa Björn Jansson och berätta om min finfina företagsidé.
Rozze Baleng är medlem i Vänsterpartiet. Han har skrivit en debattartikel i Aftonbladet. Den är formulerad som ett brev till partiledaren Jonas Sjöstedt. Men den borde läsas även av mig, dig och Per Edman.
Rozze Baleng är företagare i välfärden, berättar han. Sedan 2012 har han och hans mor drivit en barnmorskemottagning och en gynekologmottagning i Stockholmsförorten Alby. Egentligen vill de expandera och öppna fler mottagningar i södra Stockholmsområdet, och anställa ännu fler medarbetare i närområdet. Men det finns ett stort orosmoln:
”Vinstutredningen som nu har tillsatts gör det riskfyllt för oss att sprida vårt koncept vilket vore synd inte bara för vårt företag utan även för välfärden i stort.
Jag köper inte motsättningen i att ha vänstervärderingar och vara en entreprenör samtidigt. Vänstern borde i stället lyfta vänsterentreprenörerna – det vill säga personer som driver samhällsnyttiga företag och stolt betalar skatt på sin vinst.
Privata pengar investerade i välfärdsföretag har utgjort en resurs i välfärdsproduktionen. Företag i välfärden kan tillhandahålla bättre och billigare tjänster än vad landstingens och kommunernas egna verksamheter gör. Samtidigt som de kan generera en viss avkastning på satsat kapital. Företagen skapar nya anställningsalternativ för dem som arbetar i välfärden och det finns undersökningar som visar att välfärdsföretagens anställda i genomsnitt mår bättre och är nöjdare med sin arbetssituation än de offentliganställda. Och de som behöver välfärden får fler valmöjligheter.
Visst kan det finnas anledning att diskutera kvalitet och avarter inom välfärdsproduktionen. BÅDE inom privata och offentliga verksamheter. Det kan finnas anledning att finkalibrera det regelverk och de förhållanden som välfärdsföretagen arbetar under. Men vinstutredningen hotar att skada inte bara välfärdens företag – utan även välfärden, skattebetalarna, medborgarna, de som arbetar i välfärden och de som är beroende av den.