Rekommenderad läsning från helgens tidningar är en artikel av Svenska Dagbladets politiska chefredaktör Tove Lifvendahl som besökt Fårösund och ett asylboende där. Artikeln kan läsas här:
http://www.svd.se/medan-vi-pratar-och-pratar/om/svenskt-flyktingmottagande
Det är naturligtvis alltid intressant att läsa artiklar med Gotlandsanknytning i nationell press. Men Tove Lifvendahls artikel är angelägen läsning också för vad hon har att säga om de utmaningar som Sverige står inför under trycket av flyktingkrisen och om hur låst och destruktiv debatten är, när det gäller viktiga reformer för att bereda dessa nykomlingar en plats i vårt samhälle.
Det är oerhört viktigt att asylsökande har bra boenden där de kan få en trygg och konstruktiv start i väntan på ett eventuellt uppehållstillstånd. Inte minst eftersom en hög andel av dem också kommer att få stanna i Sverige och det är viktigt att de, bland annat, kan lära sig svenska så fort som möjligt. Det är också oerhört värdefullt när det finns ett nätverk av volontärer som kan förbättra deras tillvaro och agera som guider in i det svenska samhället.
Men det krävs mycket, mycket mer än så – långsiktiga förändringar av den svenska modellen – för att nykomlingarna ska komma in i ett samhälle som utformades då befolkningen var mycket homogen.
Bland de asylsökande är det exempelvis stor variation i utbildningsnivå. Somliga har universitetsutbildning medan andra inte ens har motsvarigheten till en grundskoleutbildning. Somliga asylsökande kan inte ens läsa och skriva på sitt modersmål. Men vår ambition måste väl ändå vara att alla ska kunna bli fullt integrerade samhällsmedborgare med ett jobb att gå till?
Då kan vi inte låsa oss vid en inställning att det inte ska få finnas några låglönejobb i Sverige. Hur många år tar det annars för en nyanländ asylsökande med bristande utbildning att bli en självständig fullvärdig medborgare? Hur många år tar det innan de på allvar kan påbörja sina nya liv?
Om vi inte lyckas förändra det svenska samhället till att bli mer inkluderande så leder flyktingkrisen till att Sverige får ännu större problem med ännu större grupper i ett utanförskap som tycks permanent.