Det finns många livsmedelsföretag på Gotland. För många av dessa är det viktigt att de kan sälja sina varor i anslutning till produktionen. För många kunder har det ett egenvärde om de direkt och utan mellanhänder kan handla en vara på den plats och i den miljö där den är tillverkad. Och gärna av en person som är direkt knuten till verksamheten. Gårdsförsäljning är en värdefull försäljningskanal för företagare som producerar kött, ägg, sylt, honung, ost, must, chutney, choklad och mycket mycket mer.
Men det finns en typ av producenter som inte har denna möjlighet. De tillverkar öl, vin eller andra alkoholhaltiga drycker. Man kan tycka att det är alkoholpolitiskt motiverat att de inte ska ha denna möjlighet. Men jag begriper inte hur man kan komma fram till det.
Det väller in alkohol i Sverige, legalt och illegalt, från våra grannländer. Och illegala alkoholförsäljare har inga åldersgränser. Det är mer eller mindre en folksport att åka till Tyskland och bunkra för privat konsumtion. Systembolaget säljer alkoläsk, lådvin och storsäljande öl som smakar sprit för att den styrke- och skatteoptimerats för att leverera mesta möjliga alkohol per krona. Och på nätet säljs syntetiska droger som lagstiftarna ännu inte hunnit förbjuda.
Att i detta läge peka ut gårdsförsäljning av förhållandevis exklusiva varor som ett alkoholpolitiskt problem tycker jag är bisarrt. Nästan lika bisarrt är påståendet att dessa gårdsbutiker på något avgörande sätt skulle påverka tillgängligheten till alkohol.
Men det blir inget med gårdsförsäljning. Åtminstone inte i en nära framtid. För en vecka sedan skrev folkhälsominister Gabriel Wikström (S) en debattartikel i Aftonbladet, tillsammans med nykterhetsorganisationen IOGT-NTO:s ordförande Anna Carlstedt, under rubriken ”Vi stänger dörren för gårdsförsäljning av vin”.
Det är naturligtvis frestande att fara ut i anklagelser om företagsfientlighet mot den rödgröna regeringen. Men även om jag tycker att den gör fel, så är det inte främst på den som jag vill lägga skulden.
Alliansen hade åtta år på sig att införa gårdsförsäljning för vin och andra alkoholhaltiga drycker. Åtta år. Men år efter år fick passera utan att man lyckades komma till skott. Utan att man lyckades lösa upp de interna fnurror som kom i vägen. Frågan stöttes och blöttes och förhalades av ovilliga KD-ministrar.
Man ska inte vänta sig frihetsreformer som är vänliga mot landsbygdsföretag av en rödgrön regering. Men jag förväntade mig det av Alliansregeringen. Och det hade varit en reform som, när den väl genomförts, hade varit omöjlig att rulla tillbaka. Eftersom det hade blivit uppenbart att gårdsförsäljningen inte utgör det hot som dess motståndare påstår.