Det är förvaltningen som ofta har fått bära hundhuvudet, i debatten efter förslaget att lägga ner Öja skola till hösten. Det tycker jag egentligen är djupt orättvist. Förvaltningen har till uppgift att försöka skapa en bra skolorganisation som kan tillhandahålla god utbildning med hänsyn till hur eleverna är fördelade över ön och de ekonomiska ramar som finns. Men förutsättningarna för att bedriva en skola i Öja är utanför förvaltningens kontroll. Förutsättningarna är helt beroende av andras beslut.
Förutsättningarna beror på hur mycket pengar som en ekonomiskt ansträngd region är beredd eller förmögen att skjuta till. Förutsättningarna är beroende av hur många barn som går i skolan. De beror på alla dem som kunde ha flyttat sig själva och familjen till Storsudret, men valde att inte göra det. De beror på alla de föräldrar som bor så till att de kunde placerat barnen i Öja men valde någon annan skola. De beror, tycker en del, på att Gotlands landsbygd är styvmoderligt behandlad i andra sammanhang. På alla de möjligheter och hinder som finns för utveckling. Och så vidare.
Förvaltningen drar egentligen bara slutsatsen av de förutsättningar som skapats av alla dessa beslut som fattats av alla dessa andra människor.
Öja skola hade till helt nyligen 28 elever. Sedan dess har 12 asylsökande barn också placerats på skolan. Det är 16,6 kilometer från Öja skola till Havdhem. Det kan verka långt efter gotländska förhållanden. Det är längre än man egentligen vill att barn i de lägre årskurserna skulle behöva åka. Men det är ingen romarefärd jämfört med de resor som barn i annan glesbygd kan tvingas till. För de barn som bor söder om Burgsvik blir förstås resan ännu längre.
Förtjänar förvaltningen att utmålas som landsbygdens dödgrävare om man i detta läge, med hänsyn till utbildningens kvalitet och ekonomin i ett mycket ansträngt läge, föreslår att skolan inte ska drivas vidare? Nej.
Om det ska tas regionalpolitiska hänsyn så är det, som jag ser det, inte en uppgift för skolans förvaltning. Det kan inte vara förvaltningens sak att nedprioritera sitt viktigaste syfte. Det är i så fall ett politiskt beslut som någon annan måste fatta och ta ansvar för.