Jag försöker samla ihop mig till ett vredesutbrott om Radion Gotlands tablåändringar, men ni får ursäkta om den där riktiga nerven inte vill infinna sig. Maris Café har inte varit min kopp te. Min värld snurrar inte runt Gotland runt.
Men om det är något som gör mig personligen förbannad så är det att jag nu tydligen, vid 51, är för gammal för att tillhöra Radio Gotland målgrupp på 35 till 49 år. För gammal för P4? När hände det? Jag har tydligen samtidigt blivit alltför senil för att förstå varför vissa lyssnare ska vara viktigare än andra för en tvångsfinansierad public service-kanal.
Om jag fattat saken rätt ska det bli mer korta aktualiteter, mindre prat och mer musik i Radio Gotland.
Är det inte pratet som i hög utsträckning motiverar public service-radions existens? Att tillhandahålla något som vi inte annars skulle få?
En av de stora besvikelserna sedan privatradion släpptes fram var att den så gott som uteslutande kom att bli en musikradio med tjatter. Det är en genre som Sveriges Radios regionala stationer skulle kunna lämna därhän, utan att lämna lyssnarna i sticket.
Talad radio är däremot (delvis) en bristvara. Låt vara att den teknologiska utvecklingen givit oss pod-radio och andra webb-baserade alternativ där det talas och diskuteras ofta och ingående i allehanda ämnen. Den sortens talad radio finns nu ett rikt utbud på och det finns mer av intresse att lyssna på än de flesta av oss har tid med.
Men det vimlar ju inte av radio – av pod eller annan typ – där man talar om Gotland och från en gotländsk utgångspunkt. Varför ska då Radion Gotland ta ett par steg åt musikradiohållet, bort från den uppgift man egentligen borde fokusera på?
Radio Gotland verkar vilja byta publik. Vad tycker publiken om det? Gissningsvis är den inte överförtjust. Men om den vill rösta med fötterna så finns det ingenstans att gå. Det hjälper inte ens att ta sig över länsgränsen, eftersom Sveriges andra regionala stationer tydligen redan har anammat den ”moderna” radio som huvudkontoret vill höra.
Ta mig tusan om jag inte lyckas bli lite ilsk, ändå.