Ett år av åtta bröts mönstret men annars följde hälso- och sjukvårdens fögderi i stora drag ett repetitivt mönster under rödgrönt styre. Underskott följdes av extra resurstilldelning som följdes av nya underskott. Och så vidare.
Än har jag inte alls fått kläm på hur hälso- och sjukvårdsnämndens nya regim egentligen opererar. Jag vet inte hur den nya ledarstilen fungerar. Jag vet inte ens vad den är.
Men en ny ledning för just hälso- och sjukvårdsnämnden förblir ju inte oprövad så länge. Är det något man kan vara säker på så är det att nya och gamla utmaningar väntar den, för att lösa finansiering och personalförsörjning. Chansen att alla problem löser sig av sig själva är nog tyvärr noll.
Nämndens ordförande Mats-Ola Rödén kan väl sägas utstråla ett visst självförtroende inför uppgiften, men åtminstone för mig är det fortfarande väldigt oklart var det ljuset kommer ifrån. Jag känner inte till någon ny plan eller ens en ny övergripande strategi. Finns det sådant? Eller är han bara övertygad om att kostnadsmedvetenhet, gott omdöme och goda beslut med tiden – i många små steg – ska ta honom till det mål han föresatt sig om en ekonomi i balans? Det tror jag i så fall är alltför optimistiskt.
I fredags berättade GA om förvaltningens bedömning att 65 miljoner måste sparas för att nå en ekonomi och balans. Och att detta inte låter sig göras. Mats-Ola Rödéns kommentarer till detta kan beskrivas om en egendomlig blandning av tillförsikt och lättsinne. Som när han kommenterade förvaltningens bedömning att budgetbalans inte kan nås – inte i år och inte nästa år:
– Det är möjligt att vi inte kan, men vi ska i alla fall jobba mot det.
Men det är naturligtvis ännu alldeles alldeles för tidigt att bedöma om hälso- och sjukvårdsnämndens nya ledning innebär en väsentlig skillnad mot den gamla – och vari denna skillnad i så fall består. Det har inte ens gått ett halvår sedan årsskiftet. Det är långt ifrån tillräckligt för att bedöma om regimskiftet verkligen kommer att innebära någon verklig och varaktig förändring som leder bort från det tillstånd av permanent kristillstånd som präglat nämndens ekonomi och – i viss mån – verksamheten.