Almedalen klarar sig utan Stefan Löfven, speciellt ett mellanvalsår. Men det är själva skälet till frånvaron som är illavarslande och nedslående. Det är inte jobbet som statsminister som är i vägen. Han ratar Visby för andra utåtriktade aktiviteter på fastlandet, där han kan träffa ett "vanligare" folk än i Almedalen.
Det var Socialdemokraterna och Olof Palme som skapade embryot till det som blivit Almedalsveckan. Det är, tycker jag, både synd och skam att S-ledaren nu tycker att det är läge att förskjuta avkomman för att plocka en billig poäng. Telningen kanske inte har blivit precis som pappa önskar. Kanske är den lite FÖR framgångsrik. Men det är fortfarande ett välartat barn som i grunden har gjort något positivt med sin framgång.
Almedalsveckan må ha vuxit. Det må så vara att den har blivit en tummelplats för mer än en elit. Men den är fortfarande en unikt bred och öppen politikfestival för viktiga samhällsfrågor där även allmänheten har tillträde och får tillgång till sina folkvalda (och andra makthavare) på ett sätt som saknar motstycke i andra länder.
Varför vill Löfven nedvärdera ett sådant arrangemang?
Via TV-kameror och andra medier i Almedalen kan Löfven också nå mer vanligt folk än på någon annan plats i landet.
Almedalsveckan må ha blivit ett högbudgetprojekt för många deltagare. Men det är fortfarande så att den som har mer list och förslagenhet än pengar kan få ett oerhört mycket bättre genomslag än den som egentligen är mest intresserad av att bo och äta bra och umgås inom klassgränserna.
Stefan Löfven vet naturligtvis att i Almedalen, även i år, kommer en uppsjö ämnen, synpunkter och synvinklar av stort intresse för landet att dryftas av väl insatta och engagerade människor. Det borde intressera honom. Men han är tydligen mer intresserad av att fila på sin egen image genom att markera ett avståndstagande, genom att inte vara där.
Kan det vara så att han är orolig över att han inte har så mycket att komma med? En vilsen skeppare i en roderlös skuta som inte vågar sig på att försöka gå in i hamn i Visby.
Jag kan lite grann förstå om Löfven har en önskan att ett år slippa Almedalsveckan. Efter tio pressade Almedalsveckor i rad, där tiden inte riktigt vill räcka till för allt jag vill ta in, producera och göra, så har jag ibland funderat på om jag inte ett år skulle kunna ta semester den där juliveckan och smita undan. Dessutom skulle jag ju då kunna casha in genom att hyra ut min lägenhet. Ur ett privatekonomiskt perspektiv skulle det vara mycket fördelaktigare att vara ledig än att jobba.
Men hittills har pliktkänslan varit för stark. Det borde Stefan Löfvens pliktkänsla också vara, även om Almedalsveckan måste vara som mest pressande för just en partiledare.