En enkätundersökning vid mitten av 1990-talet visade att en majoritet av dem som var skrivna på Fårö föredrog färjorna framför en eventuell bro. Det är en av de faktorer som fått Trafikverket (tidigare Vägverket) att avstå från att bygga, trots att den bedömdes som samhällsekonomiskt lönsam.
Mycket tyder på att opinionen på Fårö svängt mot att en bro trots allt vore bra för ön och dess invånare. Nu är det istället Trafikverkets samhällsekonomiska kalkyl som lägger hinder i vägen. Bron är samhällsekonomiskt lönsam, men inte TILLRÄCKLIGT lönsam för motsvara de krav man brukar ställa upp. Relationen mellan de kostnader man jämför – färjetrafiken jämfört med byggkostnad, drift och underhåll av bro – är sådan att avbetalningstiden blir något för lång.
En viktig anledning till att Trafikverkets kalkyl blir som den blir är byggkostnaden.
För tio år sedan skattade man byggkostnaden till 300 miljoner kronor. Nu tror man istället att det kommer att kosta 663 miljoner kronor att bygga bron. En ökning med mer än 120 procent.
Men inflationen sedan 2005 är inte 120 procent. Den är knappt elva procent! 300 miljoner kronor år 2005 motsvarar 332 440 000 i dag.
Det är rätt stor skillnad mellan 663 miljoner och 332 miljoner. Den beräknade kostnaden för att bygga en bro i dag trodde man sig kunna bygga två broar för 2005.
Visst kan man misstänka att byggkostnaderna för en eventuell bro till Fårö har ökat något snabbare än inflationen under de senaste tio åren. Men det räcker inte som förklaring. Vore man konspiratoriskt lagd skulle man nästan kunna tro att Trafikverket gjort sin kalkyl baklänges. Hur hög måste byggkostnaden vara för att en kalkyl ska visa att bron inte är tillräckligt samhällsekonomiskt lönsam?