Den brittiske ståuppkomikern John Bishops rötter sträcker sig djupt ner i Liverpools arbetarklass. Han berättade om hur han varit hemma och hälsat på sin far, bland annat för att visa upp sin nya fina bil. (Länk till youtube på goo.gl/TtoV7d)
På väg hem igen skulle han tanka. Och hällde bensin i sin nya dieselbil. Den kom inte långt innan den havererade. Bärgaren konstaterade att bilen måste tas till en verkstad och John Bishop tvingades ringa till sin far som kom och hämtade honom. När fadern fått klart för sig vad som hänt tittade han besviket på sonen, som bara lyckades få ur sig:
– Jag har aldrig ägt någon dieselbil förut.
– Grabben, man måste inte äga ett lamm för att veta vad man inte ska stoppa i det.
Kristendomens ursprung i Mellanöstern är väl en bidragande förklaring till varför prästerskapet ofta kallas för herdar medan församlingen är flocken. Därför är det så egendomligt att kristna kyrkor alltför ofta tycks måna mer om de herdar som missbrukat sin ställning, än om den flock som herdarna ska ha ansvar för. Svenska kyrkan hör till dem som har svårt med prioriteringarna.
GA berättade i går om hur den först avkragade och sedan påkragade prästen nu fått en ny tjänst i ett annat stift, där han bland annat ska ta hand om konfirmander.
Jag antar att det bottnar i en oförmåga att väga olika delar av den kristna budskapet mot varandra. Betydelsen av förlåtelse är stor i den kristna tron. Men det innebär ju inte en automatisk rätt för den som lyckats framstå som tillräckligt ångerfull att återinträda i en tjänst med ett ansvar som tidigare har missbrukats.
GA frågade Sven-Bernhard Fast om hans ansvar för den oro som nu spridit sig i den påkragade prästens nya församling:
– Vi var ett enigt domkapitel som fattade beslutet, och det ansvaret får man ta. Den som nu skapar oro får också ta sitt ansvar.
Det är ett oblygt försök att skuldbelägga dem som nu oroar sig över en situation som Sven-Bernhard Fast har bidragit till att skapa.
Varför känner jag större förtroende för en Bishop än en biskop?