På Gotland är vi ju vana vid att rättsliga prövningar ibland följer ett mönster som – speciellt i miljö- och byggärenden –resulterar i varvade utfall. Från ja till nej till ja till nej. Och ibland går processen till och med baklänges, så att ärenden återvänder till tidigare instanser.
Nu är varannan-praktiken tydligen också en del av Region Gotlands beslutsprocess. Med den skillnaden att det är delvis samma personer som säger först det ena och sedan det andra.
Först ska nya taxor införas för marken i Almedalsveckan, sedan ska vissa få undantag från nya taxor, men sedan kommer ett nytt besked om att det inte alls blir några undantag.
Först ska åtta villatomter säljas, sedan ska affären stoppas för att säljprocessen varit felaktig, men sedan ska tomterna säljas trots felaktigheterna på grund av ytterligare felaktigheter i informationen till köparna.
När det blev besked och kontrabesked för försäljningen av den gamla hamnterminalen till Gotlands bryggeri så berodde det åtminstone på en motgång i en rättslig prövning. Numera behöver Regionen ingen sådan hjälp till självstjälp. Den klarar av att vela fram och tillbaka, från den ena ståndpunkten till den andra, alldeles på egen hand.
Att vara förmögen att ändra sig och ta intryck av goda argument och ny information är ingen dålig egenskap. Tvärt om. Men den senaste tidens hattande ger ett mer nervöst intryck. Som att man letar efter det minst smärtsamma snarare än det riktiga alternativet. Negativa reaktioner på de nya taxorna i Almedalen gjorde att man öppnade för undantag från taxorna. Men negativa reaktioner på undantagen gjorde att det inte blev några. Nu väntar vi bara på vad det ska leda till om de som inte får reducerade taxor reagerar riktigt negativt på det.
En sådan här ordning kan lätt urarta i tävlingar om vem som är mest missnöjd. Så i längden är det ju inte en praktik som skapar god stämning, när beslutsfattare låter sig styras av vem som klagat senast och högst.