Hur och när kommer polisen att hörsamma Malmö stads begäran att avvisa de EU-migranter som ännu finns kvar på platsen, så att lägret kan rivas i enlighet med miljönämndens beslut? Hur kommer de aktivister som gjort EU-migranternas sak till sin att agera? I går avslog mark- och miljödomstolen, liksom tidigare länsstyrelsen, en ansökan om att förhindra att miljönämndens beslut genomförs. Malmö stad har erbjudit husrum till en del av dessa migranter. Men inte så det räcker åt alla. Och bara tillfälligt.
Region Gotland har – hittills – valt att förhålla sig något annorlunda till EU-migranterna än Malmö stad. Regionen har valt att vara mer behjälplig med att lösa boendefrågan, tillsammans med frivilliga krafter. Även om det ännu är oklart om hur boendet ska lösas under den kallare del av året som redan börjat. Avtalet med Region Gotland om den plats där EU-migranterna i dag huserar har egentligen redan gått ut, men har förlängts i väntan på en vinterlösning.
Är det rätt eller fel att avhysa EU-migranterna från läget i Malmö? Och är det Malmö eller Gotland som intar rätt attityd till EU-migranternas utsatta situation?
Sverige ska vara ett land av lag och ordning. Då kan man inte acceptera att det finns delar av landet där man sätter sig över lagen och förhindrar rättsskipning. Då får man inte bosätta sig på annans mark – permanent eller tillfälligt – och man absolut får inte göra det under former som innebär sanitära olägenheter och så dåliga boendeförhållanden att kommunens miljönämnd ser sig nödgad att ingripa. Lägret behöver rivas. Och polisen måste se till att det kan göras. Jag hoppas bara att det kan ske under former där polisen inte behöver använda statens våldsmonopol.
Men ska Sveriges kommuner ta på sig att ordna andra boenden åt EU-migranterna, för att undvika att det blir som i Malmö, att de slår läger på privat mark?
Åsa Regnér (S) är barn-, äldre- och jämställdhetsminister. Hon har samordningsansvaret för frågor som rör EU-migranterna och skrev i en debattartikel i Dagens Nyheter i september att:
”Vi vill understryka att det finns alternativ till att ge till behövande i Sverige och istället stödja uppbyggnaden lokalt för utsatta människor i Rumänien och Bulgarien. [...] Låt oss fortsätta ge pengar och berätta för våra barn att det är viktigt att hjälpa den utsatta människan. Men låt oss göra det på ett sätt som leder till verklig varaktig förändring.”
Man gör det alltför lätt för sig, om man bara ser till kortsiktiga humanitära överväganden. Bör svenska kommuner verkligen bidra till att fler av Balkans fattiga väljer att lämna sina barn och sina anhöriga under långa perioder för att exempelvis tigga utanför svenska butiker? Bidrar det verkligen till att förbättra deras situation, eller understödjer man bara förhållanden som förstör möjligheterna till verkliga förbättringar av EU-migranternas omständigheter?