Ja, inte är det Stefan Holgersson i alla fall. Han har kombinerat sin gärning som polis med att arbeta som polisforskare vid Linköpings universitet. En mycket samvetsgrann forskare som varit ärlig med sina resultat. Resultat som inte sällan generat polisen. Tydligen.
Polismyndighetens behandling av Stefan Holgersson är däremot ett symptom på problemen inom polisen. Symptom på en sjuk kåranda i delar av – och högt upp i – organisationen.
Norrköpings Tidningar (NT) skrev om Stefan Holgersson i förra veckan. Anledningen var att han nu lämnar landet, vilket tycks vara enda sättet för honom att finna en värdig plats att fortsätta sin gärning på et bra sätt. Han har varit polis i över två och ett halvt decennium utan att röra sig framåt i karriären som polis, trots (eller snarare på grund av) sin forskargärning. Han har sökt ett trettiotal tjänster utan att få någon och beskriver för NT hur det kunde gå till när han ratades.
– HR bedömde det som att jag har den lägsta förmågan att kommunicera skriftligt och muntligt. Nu blir jag professor i polisvetenskap vid polishögskolan i Oslo.
I Norge är de tydligen inte rädda för en polisforskare som beskriver läget som det är, istället för att lägga bilden till rätta för att inte stöta sig med någon.
Debatten om svensk polis har den senaste tiden – som ofta tidigare – mycket handlat om polisens numerär. Det är inte obefogat. Sverige har i en internationell jämförelse få poliser per capita och att polistätheten glesnat sedan de rödgröna tog över tycker jag är direkt upprörande.
Men det handlar verkligen inte bara om att poliserna är för få. Det handlar också om en organisation där missriktad lojalitet alltför ofta går före kompetens. Det handlar om en organisation sargad av revirstrider och en serie mindre välövertänkta omorganisationer. En organisation där mobbning och utfrysning av obekväma är alltför frekvent.
Hur känns det för Stefan Holgersson som så hårt engagerat sig för den svenska polisen, när det nu bär i väg till Oslo? Till NT säger han:
– Det är 13 år sedan jag hade ett föreläsningsuppdrag hos högsta polisledningen i Sverige. Jag har lång polisiär erfarenhet. Jag hoppas och tror att min forskning ska bli till nytta för norsk polis. Det nya känns bra.
Jag förstår honom. Det måste vara oerhört frustrerande att spendera decennier där man försöker göra en insats men blir nedtryckt av dilettanter som utnyttjar maktpositioner de aldrig borde ha fått.
Från en svensk utgångspunkt känns det däremot inte alls bra.