För att ha en dialog krävs det att mer än en pratar. En lång rad monologer är inte en dialog. Det skriver jag apropå mötet i Fårsund i måndags kväll.
– Jag tycker att var ett bra möte. Det har uttryckts en oro och ställts frågor kring mottagandet och det var viktigt att Region Gotland och andra myndigheter lyssnade in och bemötte det, säger regionstyrelsens ordförande Björn Jansson i det referat av mötet som publicerats på Regionens egen hemsida.
Men i hur hög utsträckning av Region Gotland och företrädare för andra myndigheter i Fårösund för att lyssna?
Referatet på Regionens hemsida börjar:
”Mötet inleddes med att Björn Jansson hälsade välkomna. Han poängterade att det är viktigt att Gotland tar sitt ansvar i mottagandet och att mottagandet är en möjlighet till tillväxt. Björn Jansson lyfte också att det är glädjande att se det engagemang som finns hos civilsamhället.”
Nästa punkt på programmet var:
”Mikael Landberg på Migrationsverket informerade om Migrationsverkets roll och ansvar samt att det har varit en ansträngd höst för organisationen.”
Sedan var det dags för Region Gotlands tur att föreläsa igen:
”Cecilia Krook, integrationsstrateg i Region Gotland, informerade om sin och Region Gotlands roll i asylmottagandet.”
Därefter fick åtminstone tre utvalda ortsbor komma till tals:
”Därefter gick ordet till Kerstin Blomberg och Lisa Blochmann från frivillignätverket Tillsammans på norr samt fårösundsbon Magnus Bandholtz som beskrev deras arbete med och tankar kring mottagandet i Fårösund.”
Men nu var det väl äntligen allmänhetens tur? Nä, det var sju föreläsare kvar på programmet:
”Innan det öppnades upp för frågor informerade företrädare för socialförvaltningen, hälso- och sjukvården, kultur- och fritidsverksamheter, teknikförvaltningen, skolan, länsstyrelsen och polisen om deras verksamheters olika roller och ansvar.”
Sedan kom det som i referatet rubriceras ”frågestund”. Efter ett långt möte där åhörarna fått höra mycket mer och i många fler ämnen än de någonsin kunde ha anat på förhand. Påtvingat passiva har fått lyssna på föredragshållare efter föredragshållare.
Jag skulle vilja påstå att mötet var så upplagt att det blir uppenbart att arrangören inte var i Fårösund för att lyssna. Snarare var syftet att trycka undan alla frågor i en störtflod av information av varierande relevans för fårösundsborna. Frågan är varför. Vad är det Regionen oroar sig för? Jag har åtminstone inte uppfattat opinionen mot ytterligare asylboenden på orten som destruktiv eller främlingsfientlig.
Vid framtida dialogmöten föreslår jag att man börjar med frågorna, istället för att ägna timmar åt att besvara frågor som aldrig har ställts.