I går varnade Region Gotland för att vattenbristen kan hämma bostadsbyggandet. Byggnadsnämndens ordförande Karl-Allan Nordblom sade till Radio Gotland att avlopp och vatten till nybyggen måste säkerställas innan man kan ge bygglov, och konstaterade korrekt att:
– Det är en tillväxtfråga och grundläggande för Gotlands utveckling.
Vad då "kan" hämma bostadsbyggandet? Att situationen för vatten och avlopp sätter stopp för folks önskemål om att få bygga har ju länge varit ett faktum på delar av ön. Det är alls inget nytt. Möjligen kan detta problem nu få större utbredning än vad det redan haft. Och det är naturligtvis mycket, mycket illa.
GA skrev exempelvis 4 juni om sex tomter i Ljugarn. Tomterna har styckats av och sålts och man har dragit fram vattenledningar från det kommunala nätet till tomterna. Men i maj nekades de lov att koppla på, med hänvisning till på vattensituationen.
En sådan situation drabbar de nya tomtägarna men även de företag som skulle kunna bygga de ännu inte existerande hus som nekas vatten.
Stadsarkitekt Christian Hegardt sade då att det att det är djupt problematiskt att regionen kan tvingas säga nej, trots att detaljplanen medger byggnation, men:
– Får vi nej från VA kan vi inte bevilja bygglov. Vi ligger på gränsen för vad systemet klarar av.
Ljugarn är inte unikt. Vattenbrist har länge varit ett hinder för utvecklingen på Gotland. Men bygglov kan nekas även för att man inte hänger med när det gäller Regionens kapacitet att ta emot och rena avloppsvatten. I mars 2012 skrev GA exempelvis om sex planerade husbyggen i Katthammarsvik. Först hade man fått klartecken för dessa byggen, men brister i reningsverket gjorde att miljö- och hälsoskyddsnämnden såg sig tvungen att säga nej.
Och exemplet från Katthammarsvik är lika lite unikt som exemplet Ljugarn.
Jag förstår att den uppkomna situationen inte kan lösas i en handvändning. Men jag begriper inte att man försatt sig i den situation vi nu är. Varken öns vanskliga vattenförsörjning eller bristerna i avloppshanteringen har kommit hastigt på. Båda verksamheterna finansieras dessutom av taxor och avgifter utanför Regions Gotlands väldränerade ekonomiska moras. VA borde inte behöva tävla varken med skolor, sjukvård eller äldrevård i regionens budgetmanglingar. Inom ramen för en brukarfinansierad verksamhet borde man, när man får många år på sig, genom god förvaltning kunna lösa de problem som uppstår. Och många år på sig har man haft.