Utmaningsrätten har praktisk betydelse. Det ger hugade företag möjligheter att aktualisera att någon annan skulle kunna utföra en uppgift som Regionen i dag utför i egen regi.
Den har dessutom fått en stark symbolisk betydelse. Utmaningsrätten infördes av en borgerlig regim, men avskaffades snabbt och resolut direkt efter att de rödgröna tog makten efter valet 2010. Budskapet var tydligt. Nu är det nya kvastar som sopar. Och det uppfattades tydligt, inte minst av de företagare vars initiativ inte längre var välkomna.
Nu vill den nya borgerliga regionledningen återinföra utmaningsrätten. Det var meningen att regionfullmäktige skulle ha beslutat om detta i går. Så blev det inte. Den rödgrönrosa oppositionen valde att kräva en återremiss av ärendet. Det var ren obstruktion av politik som de uppenbart ogillar, men de försökte nödtorftigt skyla sin egen skröplighet bakom en juridisk frågeställning om vilka beslut i dessa frågor som kan fattas i nämnderna.
För att återremittera en fråga av den här typen så räcker det om en tredjedel begär det. Så det hjälpte inte att 39 ledamöter röstade för att avgöra frågan i går, medan bara 31 röstade för återremiss. Det blev återremiss. Obstruktion och förhalning.
Det ska sägas att det för all del förekom återremisser även då de borgerliga var i opposition. Så det är ju inte som att gårdagens votering var helt unik.
Men då rörde det genuint osäkra frågeställningar. Som i oktober 2014 då fullmäktige skulle besluta om lokala ordningsföreskrifter för torghandel och en ny torghandelstaxa. När borgerliga ledamöter bad om ytterligare och förtydligad information fanns det inga svar. Vilket resulterade i en återremiss.
Eller 31 mars samma år då man behandlade nya (och mer än dubblerade) taxor för upplåtelse av offentlig mark. Taxor som skulle gälla från 1 april men redan hade börjat tillämpas. Det orsakade också återremiss.
Den återremiss som genomdrevs av de borgerliga i opposition som mest liknar gårdagens var nog i december 2013, då fullmäktige skulle besluta om en fördjupad översiktsplan för Fårö. De borgerliga ville skapa ett LIS-område – landskapsutveckling i strandnära lägen – i Sudersand på Fårö. Det ville inte den rödgröna regionledningen. Och när de borgerliga yrkade på återremiss så undrade de rödgröna vad det skulle tjäna till. Det skulle ju vara orsaka några månaders fördröjning.
Om gårdagens återremiss var en hämnd för denna snart sex år gamla oförrätt så hoppas jag att de rödgröna nu lyckats skölja denna bittra smak ur munnen, så att vi i framtiden slipper att återremiss används som ren obstruktion i frågor där oppositionen vill markera att den verkligen inte gillar majoritetens beslut.
Jag hoppas på en mer konstruktiv relation än så mellan ledning och opposition. Men denna relation utmanades i går även när det nya styrkortet för Regionen år 2020 till 2024 skulle behandlas. I en grundlig och omständig process hade det nya styrkortets stötts och blötts av partierna och tjänstemännen för att åstadkomma något mer konsist än det tidigare spretiga styrkortet. Men detta väl förankrade förslag ville de rödgröna i går förändra med nya tillägg, lagda på sittande möte. Det var varken seriöst eller konstruktivt.