Nyblivna språkröret Isabella Lövin (MP) kliver upp i talarstolen för ett parti som inte på något sätt var redo för regeringsmakten. Koalitionen var inte färdig. Socialdemokraterna och MP var överens om att försöka regera tillsammans, men inte mycket mer. Miljöpartiet, varken ledning eller fotfolk, var heller redo för kompromisserna, eftergifterna och ett stort mått av ömsesidig lojalitet mellan koalitionens partier. Och man gjorde symbolfrågor av stora frågor där man svårligen kunde vinna. Som Bromma flygplats. Förbifart Stockholm.
Framförallt var Miljöpartiet inte alls berett på att granskas och behandlas som ett maktparti. Man hade vant sig vid en väldigt välvillig behandling i media. Men attityden förändrades i och med maktskiftet och plötsligt tvingades partiet svara för konstigheter som de tidigare kommit undan med.
Miljöpartiet borde inte vara med i regeringen.
För sin egen skull.
För statsministerns skull, som förmodligen skulle ha en enklare uppgift med en enpartiregering i minoritet. Då skulle han åtminstone kunna slippa den besvärliga kombinationen av interna och externa förhandlingar, och han skulle kunna söka stöd åt båda håll.
Sist men inte minst vore det bra för landet om Miljöpartiet inte satt i regeringen. I helgen fick vi veta att regeringen föreslår att 300 miljoner om året ska slösas bort på att köpa in och skrota utsläppsrätter, som det finns ett överskott av i EU. Realiseras planerna innebär det miljardbelopp till en värdelös tröstpresent till ett omoget parti, som anser att svenska skattebetalare ska finansiera ett ingrepp på Tysklands energimarknad.
Kanske är det Miljöpartiets (och Vänsterpartiets) företrädare som till slut kan övertyga Alliansen om att sluta lämna walk over. Alliansens läggmatch är enligt min mening landets största spelskandal.
För att utöva inflytande borde Alliansen antingen fullt ut försöka vinna gehör för sin egen politik, bland annat genom gemensamma budgetmotioner, eller erbjuda Stefan Löfven ett mer långtgående samarbete än enstaka kompromisser som i migrations- och energiöverenskommelserna.
Det man nu gör – att ge S/MP-regeringen fri lejd så länge den säljer sig till Vänsterpartiet – är varken bra för Sverige eller Alliansen.
Under Sverigedemokraternas dag i går talade Jimmie Åkesson om ett möjligt samarbete efter valet. Men utan att egentligen bli mer konkret än:
– Jag och mina partivänner har blivit uppvaktade av intressen kopplat till Moderaterna.
Nå ja. Jag förstår att Sverigedemokraterna är frustrerade av en situation där de står isolerade samtidigt som de andra partierna antagit en mer sansad migrationspolitik.