Det ska väl erkännas att det inte är alltid jag tittat så noggrant när tågen susar genom nyheterna. Med ett musealt undantag finns det ingen järnvägstrafik på ön. Det har inte funnits någon reguljär trafik på länge, inte på över ett halvsekel. Det är klart att även gotlänningar nyttjar fastlandets spårtrafik, men när jag funderar över vad som är viktigt för gotlänningarna så kommer spårbunden trafik på fastlandet ganska långt ner på listan.
Men även jag hajade till när det häromveckan avslöjades att den rödgröna regeringen skulle klämma ut 1,7 miljarder i extra aktieutdelning ur SJ. En extraordinär åderlåtning av statens järnvägsbolag, förutom de 230 miljoner SJ betalade till statskassan i våras.
Det kom milt uttryckt överraskande. Inte minst med tanke på vad Miljöpartiet sagt om mycket blygsammare överföringar från SJ till staten på den tiden då Anders Borg var finansminister. Expressen påminde i en ledare:
”2014 plockade Anders Borg och alliansregeringen ut 73 miljoner kronor från statliga SJ. Det fick Åsa Romson att gå i taket: ’SJ har gått med vinst flera år i rad, men tvingas ändå skära ner eftersom vinsten gått till Anders Borgs kassa i stället för att återinvesteras i bolaget’.”
Det andra röret, Gustav Fridolin, var inte heller nådigt. Riksdagsledamoten Per Åsling (C) påminner om detta i en debattartikel i Dagens Samhälle:
”Språkrörskollegan Gustav Fridolin gick steget längre och kallade förfarandet för ’en spark i magen’.
Även Socialdemokraterna, i det fallet Anders Ygeman, var kritisk till aktieutdelningen.”
Nu är det inte 73 miljoner som den rödgröna regeringen klämmer ur SJ under 2015, utan 1 930 miljoner. Om 73 miljoner var en spark i magen så måste 1 930 miljoner vara ett våldsdåd utan dess like. Varför sker det?
Åderlåtningen av SJ är en del av ett mönster. Den rödgröna regeringen bedriver rena spargrisslakten för att ragga pengar till statsbudgeten. I helgen skrev Dagens Nyheter om hur statliga Akademiska hus, Sveriges största fastighetsbolag med universitets- och högskolelokaler över hela Sverige, ska betala in ytterligare 6,5 miljarder till staten.
På en ”marknad” där ägaren är en monopolist som sätter priset och universitet och högskolor tvingas betala så kommer åderlåtningen givetvis att få följdeffekter. Och DN påminner om att:
”Akademiska Hus har varit i blåsväder tidigare då rektorer och forskare protesterat mot höga hyror. De har menat att hyresnivåerna har gått ut över forskningen.”
De lär få än större anledning att beklaga sig även i framtiden.
I ett annat statligt bolag, Vattenfall, vill Vänsterpartiet (och Miljöpartiet åtminstone innan det kom i regeringsställning) att ett svenskt statligt bolag till höga kostnader ska bedriva miljö- och energipolitik utomlands genom att avveckla istället för att sälja brunkolsverksamheter.
Jag skulle föredra att Tyskland drev vidare sina kärnkraftverk istället för att elda med kol, men det är väl inte svenska skattebetalares sak att lägga kolgruvorna i träda?
De rödgröna använder de statliga bolagen som ymnighetshorn. Mytologiska horn fulla med godsaker som fyller sig själva oavsett hur mycket man plockar ur dem. Men i verkligheten finns det inga sådana bottenlösa kärl till välstånd. Staten kan inte rafsa åt sig miljarder utan att de saknas någon annanstans.