Tredje gången gillt, gäller inte partiledare

Tre partiledare kan göra sin tredje valrörelse nästa gång. Och en kan göra sin femte.

Tre partiledare kan göra sin tredje valrörelse nästa gång. Och en kan göra sin femte.

Foto: Stina Stjernkvist/TT

Ledare Gotlands Allehanda2019-02-09 06:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Jan Björklund kommer i höst att ha varit partiledare i tolv år. Det innebär att han gjort tolv år som partiledare. Men det har inte gått bättre och bättre med tiden. Tvärt on faktiskt. I hans första val som partiledare 2010 fick dåvarande Folkpartiet 7,1 procent av rösterna. År 2014 och 2018 gick det betydligt sämre, 5,4 respektive 5,5 procent. Och som jag skrev i går noterade Liberalerna i går 2,7 procent i Novus senaste mätning.

Miljöpartiet håller sig med en gräns för hur länge språkrören får sitta. Nio år är max. Andra partier brukar le i mjugg åt Miljöpartiets idéer om interndemokrati, men kanske borde de själva följa Miljöpartiets exempel av rent partiegoistiska skäl. Kanske är det inte alls en fördel för partiet att ha en partiledare som suttit väldigt länge på posten, ens av opinionsmässiga skäl.

Jan Björklunds företrädare Lars Leijonborg gjorde tre valrörelser som partiledare för Folkpartiet. År 1998 gick det uselt, 4,7 procent, och år 2002 gick det sensationellt bra, 13,4 procent. Men när Leijonborg mötte väljarna en tredje gång som partiledare år 2006 så tappade Folkpartiet 5,9 procentenheter till 7,5 procent.

Bengt Westerberg gjorde ett mycket bra val efter den första valrörelsen som partiledare 1985, 14,2 procent. Och fick ge namn åt den så kallade Westerbergeffekten. Men sedan tappade Folkpartiet i tre val i rad med Westerberg som partiledare. 12,2 procent år 1988, 9,1 procent år 1991 och 7,2 procent år 1994.

Fredrik Reinfeldt valdes till statsminister efter sitt första försök som partiledare för Moderaterna i valet 2006, 26,2 procent. I valet år 2010 gick det ännu bättre för partiet, 30,1 procent. Men i hans tredje val som partiledare år 2014 fick Moderaterna 23,3 procent och den borgerliga regeringen förlorade makten.

Maud Olofssons valresultat som partiledare för Centerpartiet visar ingen lika tydlig tendens. Men i valen år 2002, 2006 och 2010 fick Centern 6,2, 7,9 och 6,6 procent – vilket innebär att Centern backade 1,3 procentenheter i det sista valet med Maud Olofsson som partiledare.

Olof Johanssons formkurva var tydligare. I hans första val som partiledare 1988 fick Centern 11,3 procent av rösterna, vilket var en tillbakagång. Men sedan gick det ännu sämre i de två följande valen. 8,5 procent år 1991 och 7,7 procent år 1994.

Göran Hägglund tog över partiledarskapet för Kristdemokraterna från Alf Svensson, efter dennes oerhört långa gärning. Men Hägglunds valresultat som partiledare blev inte alls bättre med tiden. I det första försöket år 2006 fick KD 6,6 procent av rösterna. Sedan tappade Hägglund en procentenhet per val – 5,6 procent år 2010 och 4,6 procent år 2014.

På andra sidan blockgränsen gjorde Göran Persson sitt sämsta val som partiledare för Socialdemokraterna i det tredje och sista försöket år 2006. Socialdemokraterna noterade då 35,0 procent och blev av med regeringsmakten.

Som partiledare för Vänsterpartiet erhöll Gudrun Schyman 12,0 procent i sitt andra försök år 1998. Men i hennes tredje val som partiledare tappade Vänsterpartiet 3,6 procentenheter till 8,4 procent.

Är det inte ett ganska tydligt mönster som uppträder ovan? Exempel efter exempel på partiledare som i sina tredje eller fjärde försök misslyckas med att nå de resultat som de tidigare har uppnått.

Det är för all del ingen regel utan undantag. Ingvar Carlssons bästa val var hans tredje och sista som partiledare år 1994. Carl Bildt gjorde ett något bättre resultat varje gång i sina fyra valrörelser som partiledare och gick från 18,3 procent år 1988 till 22,9 procent år 1998. Och den tidigare nämnde Alf Svensson som efter många och långa år lyckades ta sitt parti till riksdagen, bör väl också nämnas.

Det största undantaget av dem alla är förstås Jimmie Åkesson som gjort fyra val som partiledare för Sverigedemokraterna med brant stigande formkurva

Men det tycks mig ändå som att det finns starka skäl, både för partier och för partiledare, att fråga sig om det inte är dags för en ny kraft på partiledarposten efter två val som partiledare.

De partiledare som eventuellt gör ett tredje val som partiledare år 2022 (eller tidigare, vid extraval) är för övrigt Annie Lööf, Jonas Sjöstedt och Stefan Löfven. Och Jimmie Åkesson gör sitt femte.