Textilindustrin lämnade i huvudsak Sverige för ganska länge sedan, även om viss speciell tillverkning fortfarande finns kvar. Tillverkningen lämnade dyra Sverige och försvann till platser där kostnadsläget var lägre. Som, i början, till Portugal. Senare exempelvis Baltikum. Och Asien. Vartefter som levnadsförhållandena och lönerna förbättrats har textilindustrin vandrat vidare till nya billigare arbetsmarknader och ersatts av andra företag.
Nu har trenden delvis vänt. I radions Ekot i går berättades hur fler och fler klädmärken förlägger mer och mer av sin tillverkning i Europa, trots lönekostnaderna.
Hedvig Andér, designer med eget varumärke, förklarade varför mycket av hennes tillverkning sker i Lettland:
– Vi tycker att det är bra, vi har koll på produktionen. Det är nära, korta transporter, vi vet att de som syr får betalt – för vi är där och kontrollerar det. Det känns vettigt.
Stigande löner i Asien och automation gör detta möjligt. Tillverkning i Europa blir hyggligt konkurrenskraftig. Och ur en synvinkel är det naturligtvis goda nyheter att den europeiska textilnäringen växer och kan erbjuda riktiga jobb med vettiga löner i dräglig arbetsmiljö under europeiska lagar och miljöregler.
Men ur en annan synvinkel är det också ett problem. Textilindustrin har varit pionjären som möjliggjort för utvecklingsekonomier att arbeta sig ur fattigdomen och skapa sig en bättre framtid som industrination, även om det delvis skett under former (som exempelvis öppet eller dolt barnarbete eller arbete i livsfarliga lokaler) som egentligen inte borde få finnas. Och det finns fortfarande många länder världen över som skulle behöva ta detta första steg mot att kunna erbjuda sina medborgare ett bättre liv. Många länder i Afrika genomgår nu en stark tillväxt. Är det inte till arbetsmarknader som dessa som textilindustrin nu borde vandra, om den hade följt tidigare mönster?
Det ställs i många sammanhang allt högre etiska krav på den europeiska konsumentmarknaden. Och det är inte bara av ekonomiska skäl, utan också moraliska, som många entreprenörer vill vara säkra på att deras produkter tillverkas under former som framstår som drägliga.
Men hur bra är det om denna etiska omtanke får konsekvensen att det blir svårare för utvecklingsekonomier att dra till sig investeringar och arbetstillfällen som skulle kunna förbättra den situation de i dag befinner sig i?
Den metod vi använder för att skydda våra samveten – som att flytta textilindustri ”hem” till Europa under väl kontrollerade former – kan i praktiken fungera som ett handelshinder som bidrar till svårigheter för världens fattiga.