Det blir inga extrapengar till Regionen för de svårigheter som möter en liten sjukvårdshuvudman på en ö. Åtminstone inte nu. Inte på ett bra tag.
Regeringen beslutade att skicka frågan vidare till utredningen Översyn av kostnadsutjämningen för kommuner och landsting (Fi 2016:12). Den utredningen ska vara klar om ett år. Om den inte försenas. Och därefter inleds en lång process – under vilken det sker val och eventuella regeringsskiften – och så småningom kan det kanske (eller kanske inte) komma ett regeringsförslag som adresserar Gotlands problem. Vägen dit är som ni förstår både lång och osäker.
Region Gotland kan absolut inte bygga sina planer på att utredningen och en framtida regering ska dela Gotlands syn på situationen.
Dagens regering är uppenbarligen inte tillräckligt övertygad för att agera nu. Det hade den kunnat göra för att kompensera Gotland för att tiden tillåtits urholka den ersättningen Gotland får för att upprätthålla en god sjukvård i en region med litet befolkningsunderlag.
Vad beror det på, att regeringen inte nu vill gå Gotland till mötes?
Jag har en teori. Jag tror att tidigare kompensationer kan ligga Gotland i fatet nu.
Jag tänker exempelvis på de så kallade Peter Larsson-pengarna. De där 100 miljonerna som regeringen stack åt Gotland, när regeringen fattade ett Natura 2000-beslut som var ett hårt slag för stenindustrin på ön.
Jag tänker också på de diffusare utfästelser om kompensation som gjordes när regeringen övertygade Region Gotland om att inte hyra ut hamnen i Slite till Nordstream II-projektet.
Tidigare har regeringen varit beredd att sätta åtminstone lite plåster på de skador som regeringen på eget initiativ åsamkat Gotland. Men jag kan tänka mig att när Gotland sedan kommer och anför skäl, som jag tycker är goda, för att Gotland ännu en gång ska kompenseras i särskild ordning, så kan den orättvisa reaktionen bli:
– Va! Vill de där gotlänningarna ha ännu mer pengar? Finns det ett bra skäl att neka dem? Vänta nu, det finns ju en påbörjad utredning där vi kan begrava frågan.