Lagrådet varnade regeringen för att den så kallade "gymnasielagen" var undermålig. Rådet skrev rätt ut att gränsen var nådd för hur lagstiftning kan utformas i Sverige. Men regeringen envisades och tog lagförslaget till riksdagen och med hjälp av Centerpartiet och Vänsterpartiet antogs det. Lagen började gälla 1 juli. Men ändå inte.
Sedan dess har två migrationsdomstolar – först den i Malmö och i fredags Migrationsdomstolen i Stockholm – konstaterat att lagen är för usel för att tillämpas. Den strider mot lagstiftning som är överordnad.
Jag har tidigare skrivit att sittande regeringen är den sämsta i modern tid. Detta pinsamma magplask är ett bra exempel på varför det är så. Både syfte och genomförande är helt principlösa. Maktutövning när den är som mest amatörmässig.
Gymnasielagens syfte var att ge en ny chans till cirka 9 000 asylsökande som redan fått sin sak prövad. Den reguljära svenska asylprövningen kom fram till att de saknade asylskäl. Gymnasielagen blir därmed ett grundskott mot den svenska migrationspolitikens trovärdighet. Och den trovärdigheten var redan skakig, bland annat men inte enbart på grund av omsvängningen i samband med flyktingkrisen.
Och genomförandet av gymnasielagen? Ja, det som hänt i Migrationsdomstolarna talar väl för sig själv. Trots varningar från juridisk expertis så klev regeringen på i ullstrumporna. Och nu har vi hamnat i en situation där osäkerheten för svensk migrationspolitik är fundamental och anseendet söndersmulat. På köpet har regeringen bidragit till att ytterligare plåga en redan utsatt grupp – de asylsökande som hoppades att gymnasielagen skulle innebära en ny chans.
Moderaternas migrationspolitiska talesperson Jonas Forsell har nu kallat Heléne Fritzon, migrationsminister och biträdande justitieminister, till riksdagen för att svara för sig och regeringen. OK, det är befogat. Men det yttersta ansvaret för denna monumentala kökkenmödding bär Stefan Löfven. Sverige behöver en ny statsminister.