”Vi måste hitta en långsiktig lösning” säger Röda Korsets Göran Wahlqvist i en intervju i dagens GA (sidan 8). Så långt som möjligt vill han göra tiggarnas situation till en angelägenhet för Region Gotland. Det är Regionen som ska fixa någonstans att bo och finansiera den samordnare som ska arbeta med att hjälpa tiggarna. Som ofta kallas för EU-migranter, eftersom de kommer från EU-länder på Balkan som Rumänien och Bulgarien och kan vistas en längre tid i Sverige tack vare EU fria rörlighet innanför unionens gränser. Snart kan EU-migranterna på Gotland vara betydligt fler än dagens fyrtiotal, varnar Wahlqvist.
– Det kan komma flera hundra under den värsta semesterperioden.
Den 23 december i fjol publicerade Svenska Dagbladet en debattartikel av forskaren och miljödebattören Per Kågesson som jag tidigare skrivit om. Kågesson skrev om hur den hjälp som faktiskt varaktigt kan förbättra EU-migranternas situation måste levereras där de bor och han skissade också ingående på hur detta skulle kunna genomföras, med hjälp av stöd inom EU och stater emellan. Men också människor emellan, exempelvis genom 90-konton där givmilda människor kunde ge konstruktiv hjälp.
Men Kågesson skrev också tydligt om följderna om vi väljer att bejaka tiggeriet:
”Tiggande är skadligt för den som tigger och bidrar till dålig hälsa, passivitet och en negativ självbild. Enligt Rädda Barnen tar även många barn allvarlig skada när föräldrarna är borta under en stor del av året. Att ge allmosor hjälper inte romerna som grupp men bidrar till att individerna blir kvar i en destruktiv livsstil.
Kommunerna vacklar mellan att vräka romer från deras läger till följd av brott mot svensk miljölagstiftning och att ge dem tak över huvudet. Det senare är förstås mera humant, och väljer man det alternativet vore det logiskt att som alternativ till gatan också erbjuda tiggarplatser inne i galleriornas, stormarknadernas och stationernas värme. Men med varje sådant steg ökar de svenska städernas attraktionskraft hos dem på Balkan som åker utomlands för att tigga.”
Det är dessa förhållanden Region Gotland har att beakta, när man avgör hur man ska förhålla sig till tiggarna. Det är inte bara en avvägning mellan medborgarnas intressen och EU-migranternas nöd. Man måste också fråga sig om man vill bidra till, bekräfta och förstärka, en ordning som långsiktigt är mycket skadlig.
Tiggarna har synliggjort situationen för Balkans utstötta och fattiga för svenskarna. Hos somliga väcker tiggeriet medkänsla. Andra känner, efter hundratals möten med tiggare, en avtrubbad likgiltighet eller till och med en ilska som kan göra samhället hårdare.
Tiggarna förtjänar empati. Men oavsett detta: den bästa hjälpen till Balkans fattiga ges på plats, där de har sina hem, sina barn och andra anhöriga.