Frivilliga krafter gör ett oerhört gott arbete för att underlätta starten och integrationen för asylsökande på ön. Ett arbete som, när det inte saboteras av Migrationsverket, kan visa sig ovärderligt för att hålla samman det gotländska samhället. Det är nämligen inte så lätt att göra det när vi har en arbetsmarknad med höga trösklar, och en stor grupp nykomlingar som är på väg mot arbetsmarknaden med bristfälliga språkkunskaper och (ofta) bristfällig utbildning.
Ungefär hälften av alla jobbsökande nyanlända har en utbildning motsvarande nio år i grundskolan. Eller ännu mindre. Men på arbetsmarknaden har även svenskar utan gymnasieutbildning mycket svårt att få jobb.
I närtid är flyktingar något nytt för Gotland. Men många kommuner på fastlandet har stor erfarenhet av att ta emot stora grupper flyktingar under de senaste åren. Tidningen Dagens Samhälle publicerade häromdagen en granskning av dessa kommuners erfarenheter och meriter. Det är tyvärr skakande läsning.
Det talas mycket i Sverige om en tudelning mellan stad och land. Den finns och är ett samhällsproblem, inte minst för den landsbygd vars villkor dikteras från staden.
Men det finns en mycket skarpare tudelning av samhället – mellan infödda och nykomlingar. Mellan dessa grupper finns mycket stora skillnader, bland annat när det gäller arbetsmarknaden.
Arbetslösheten bland utrikesfödda ökar samtidigt som den minskar bland infödda. Det syns tydligt i de 20 kommuner som tagit emot mest flyktingar och studerats av Dagens Samhälle. I dessa kommuner är den genomsnittliga arbetslösheten bland utrikesfödda 46 procent!
I Boden är skillnaden i arbetslöshet mellan inrikes- och utrikesfödda 31 procentenheter. I Tibro är den 37 procentenheter. Filipstad? 55!
Per Gruvberger (S), ordförande i Filipstads kommunstyrelse, säger till Dagens Samhälle:
– Läget är riktigt illa. Det här var skräcken jag såg framför mig för ett par år sedan. Nu är vi där.
Sverige hade utanförskap och stora segregationsproblem redan innan den senaste flyktingvågen. Dessa problem riskerar nu att bli mycket, mycket värre om ingenting görs för att öppna upp arbetsmarknaden. Tyvärr har vi samtidigt en rödgrön regering som verkar handlingsförlamas av sina egna ideologiska föreställningar. Den gör i princip ingenting för att ge näringslivet möjlighet att skapa de arbetstillfällen som kommer att behövas. De program som administreras av Arbetsförmedlingen har tyvärr visat sig vara en ineffektiv väg till riktiga jobb. Och bostadssituationen är sådan att många nykomlingar får sitt första egna boende i den typ av kommuner där utsikterna på arbetsmarknaden är som sämst.
Tudelningen av Sverige är inget hot. Den har redan inträffat. Det regeringen nu förorsakar är att denna tudelning cementeras. Den riskerar att bli än mer ärftlig också. Utanförskapet kan tas över av den första generationen som fötts i Sverige, och som aldrig sett föräldragenerationen gå till ett jobb.