Svävande jobbagenda

Ledare Gotlands Allehanda2016-04-13 06:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

I dag presenterar regeringen sin vårbudget. Hittills har det varit smärtsamt tydligt att regeringen saknat strategi för att skapa nya arbetstillfällen. Men enligt Svenska Dagbladet ska det rådas bot på det nu. SvD beskriver hur:

”Varje statsråd har fått ett muntligt uppdrag att redovisa nya jobb inom sitt eget ansvarsområde i budgetarna för 2017, 2018 och 2019. Målet är 150 000 nya jobb.”

Nu har alltså statsminister Stefan Löfven kommit på hur han ska fixa nya jobb. Och inte så få jobb heller. Receptet är så enkelt att man häpnar över att ingen kommit på det tidigare. Han behöver liksom bara be ministrarna i sin egen regering om att trolla fram dem.

Men alla 150 000 kan förmodligen inte bli pressekreterare eller sakkunniga åt de rödgröna statsråden, även om regeringen gärna expanderar sig egen organisation. Fördelat på 23 ministrar blir det ju drygt 6 500 jobb per skaft. Så många politiska tjänstemän att hålla i handen kan väl inget statsråd behöva?

Om det är så enkelt att skapa nya jobb så måste jag ju säga att det är beklagligt att man låtit 25 år med för hög arbetslöshet passera med denna möjlighet outnyttjad. Men om uppdraget till statsråden egentligen bara rör sig om att ta hänsyn till arbetsmarknaden i politiska beslut, ja då kan det ju vara ganska viktigt. Mycket skulle vara vunnet om den rödgröna regeringen bara kunde sluta fatta beslut som försvårar för existerande branscher, blockerar nya jobb, förstör energimarknaden eller på annat sätt menligt påverkar eller hotar företagens möjligheter att utvecklas och växa.

Det är hänsyn som den rödgröna regeringen inte har tagit hittills.

Men det kommer naturligtvis att krävas mycket mer än så för att regeringen ska kunna göra trovärdigt att man kan nå målet att ha Europas lägsta arbetslöshet till år 2020. Inte minst som flyktingskrisens asylsökande under denna period ska beredas plats på en rigid arbetsmarknad som många av dem får svårt att hävda sig på.

En ofta hävdad faktauppgift är att det i Sverige tar åtta år innan hälften av de flyktingar som fått uppehållstillstånd kommer i arbete. Det är en sanning med modifikation, beroende på vad man menar med att någon ”kommit i arbete”. PM Nilsson har beskrivit det verkliga läget på Dagens Industris ledarsida:

”Kategorierna helårsanställd och företagare, det vill säga personer som i huvudsak försörjer sig själva, utgör 69 procent av den totala befolkningen mellan 20 och 64 år. Samma kategorier bland flyktingar och flyktinganhöriga uppgick till 25 procent efter åtta år i Sverige och 34 procent efter 15 år.

Det är alarmerande siffror. De är därtill från 2013, det vill säga mäter en period då flyktinginvandringen till Sverige var ganska liten.”

Jobbpolitiken är för viktig för att reduceras till en allmän uppmaning åt statsråden att de ska trolla med knäna. Utanförskapet riskerar att bli mycket stort i framtiden Sverige och vi vet att det kan gå i arv från generation till generation.