Öns gymnasieelever skolkar mer än föregående år, vilket GA skrev om för en vecka sedan. Drygt var tolfte elev fick till och med studiestöd indraget.
Men skolket startar tidigare än gymnasiet. I juni skrev GA om hur frånvaron ökat i grundskolan på Gotland. En utveckling som barn- och utbildningsnämndens ordförande Brittis Benzler (V) trodde bland annat beror på att även yngre elever fastnat i ett långvarigt "stanna hemma-beteende". Det är ingen god läxa för framtiden, om det går bra att stanna hemma och gömma sig för omvärlden och för sina plikter.
Det finns många skäl till skolk. Problem hemma. Vantrivsel på grund av inlärningsproblem eller vantrivsel på grund av understimulering för studiebegåvade elever. Mobbning. Tonårströtthet. Skoltrötthet.
Men alla skäl till frånvaro har ett gemensamt. De har sitt ursprung i problem som skulle behöva adresseras. Skolket är en varningssignal oavsett vad det beror på. Och skolket kan medföra värre konsekvenser än förlorad utbildningstid och minskad kunskapsinhämtning.
Det är, tycker jag, faktiskt en positiv utveckling att man i ökad utsträckning använder möjligheten att dra in studiestöd till skolkande elever. Skolk måste få konsekvenser. Många av de som skolkar behöver kanske också mer positiva åtgärder, men det måste också sättas tydliga gränser. Konsekvenserna av frånvaro ska helst vara tråkigare än konsekvenserna av närvaro. Det är en läxa som många behöver få med sig in i vuxenlivet där konsekvenserna av att bara strunta i det man bär ansvar för kan bli betydligt värre än i skolvärlden.
Behöver Sveriges skolelever skärpa sig? Kanske det. Men en nödvändig förutsättning för det är att skolan skärper sig och börjar prioritera närvaro och studiero. De internationellt jämförande Pisa-undersökningarna kan ge lite vägledning. Vad beror det exempelvis på när bara 1,3 procent av rektorerna uppger att sen ankomst hindrar elevernas lärande mycket, jämfört med 3,7 procent bland de japanska rektorerna? Det frågor man sig verkligen, när man samtidigt får veta att japanska elevers sena ankomst bara är en fjortondel (!) av de svenska skolelevernas.