Saab byggde på många sätt bra bilar, hade hög ambitionsnivå och introducerade många nyheter, bland annat på säkerhetsfronten. Men bra gick verksamheten inte och när det inte fanns någon ägare som kunde eller ville täcka upp förlusterna så blev det slutet för Saab.
Jag tycker att det var rätt och riktigt att det blev så, även om jag saknar Saab. Det är inte statens sak, som en tumregel, att gå in och rädda fallerande företag med skattebetalarnas pengar. Den kreativa förstörelsen där olönsamma försvinner medan framgångsrika företag växer och nyanställer är en av grunderna för den kapitalism som skapat och fortsätter skapa vårt välstånd.
Moderaterna presenterade i torsdags en rad förslag för att ge lantbruket en tryggare framtid i den akuta kris som nu föreligger. Partiledaren Ulf Kristersson framhöll att konsekvensen kan bli att många företag går under, om inte dessa förslag (eller andra med liknande utformning) genomförs. Det handlar bland annat om att tidigarelägga utbetalningar och senarelägga momsinbetalningar för att tillfälligt och snabbt förbättra likviditeten för lantbrukare och om tillfälliga undantag från regler som är ett hinder när konsekvenserna av torkan ska hanteras. Och om krisstöd till drabbade lantbrukare.
Men det handlar också om mer långsiktiga åtgärder för att permanent förbättra lantbrukets lönsamhet. Som att sänka den dieselskatt som lantbrukarna betalar till en nivå som ligger närmare vad lantbrukarna i våra konkurrentländer betalar.
Är inte dessa åtgärder felaktiga, av samma skäl som att det hade varit fel att staten räddade Saab? Jag tycker inte det. Jag tycker det finns flera skäl som upphäver giltigheten hos den tumregel jag skrev om ovan.
Det är ur beredskaps- och försörjningssynpunkt viktigt att Sverige har ett fungerande jordbruk. Avvecklingen av svensk matproduktion har redan gått för långt.
Massdöd bland lantbruksföretagen, på grund av en exceptionell situation, drabbar i grunden livskraftiga företag. Företag som i dag ofta saknar marginaler att hantera krisen, på grund av de extra bördor som Sverige ålagt sina lantbrukare.
Massdöd bland lantbruksföretag skulle i ett slag kunna förändra landskapet. Vad händer med det öppna odlingslandskapet om mjölkbönder och andra djurhållare tvingas avveckla sina verksamheter?
Det är inte alls givet att nya företagare kliver in och ersätter de hårt prövade lantbrukare som nu riskerar att se sina företag gå under. Jag vill till och med mena att det är osannolikt.
Men sänkt dieselskatt? Är inte det totalt emot den utveckling vi skulle vilja se, mot andra bränslen?
Men vad blir konsekvensen, när vi får importera än mer av vår mat? Mat som producerats av utländska lantbrukare som betalar en lägre dieselskatt och som bedriver ett lantbruk som påverkar miljön än mer än det svenska lantbruket.
Det är populärt att säga att Sverige ska gå före och vara ett föredöme. Men om Sverige går före med dieselskatter som slår ut vårt jordbruk, för vem blir vi då ett föredöme? Vem vill då följa i våra fotspår? Vem vill ta efter ett självskadebeteende?