Jag skrev i tisdags om Stockholms stads festival We are Sthlm. Om de övergrepp som skett mot unga flickor som besökt festivalen och om polisens tystnad om detta.
Efter att Dagens Nyheter i går publicerat ytterligare information kring vad som inträffat så kan jag konstatera att det inte är så illa som jag trodde. Det är mycket, mycket värre.
För det första är det inte bara under de senaste åren som flickor har drabbats av trakasserier och övergrepp. Sexbrott har förekommit på festivalen ända sedan starten år 2000. På senare år har de tilltagit i omfattning.
För det andra är det inte bara polisen som har mörkat det som hänt. I ännu högre grad verkar det gälla arrangören Stockholms stad. Även internt.
I stadens instruktioner till säkerhetspersonalen uppmanades de i och för sig att vara uppmärksamma på sexuella trakasserier, men de skulle också ”tänka på att inte överreagera så att det slår tillbaka mot festivalen”. Efter årets festival, där sexövergreppen åter var ett stort problem, har de ansvariga politikerna inte informerats om det som inträffat. Kulturnämnden har istället fått höra att sommarens arrangemang var lugnt och en framgångsrik publiksuccé. Kulturborgarrådet Roger Mogert (S) fick veta hur det verkligen förhöll sig, men längre än så kom inte informationen.
För det tredje så har Stockholms stad genom åren fortsatt marknadsföra festivalen We are Sthlm som ett tryggt arrangemang, ett arrangemang utan droger och alkohol och med vuxna på plats. En festival som huvudstadens föräldrar utan att oroa sig kan låta sina minderåriga barn besöka.
Stockholms stad har alltså använt skattebetalarnas pengar för att arrangera en festival inriktad mot minderåriga. När man får problem med sexuella trakasserier på festivalområdet så döljer man detta, både för allmänheten och för sina egna förtroendevalda. Allt för att man ska kunna lura stockholmarna att fortsätta låta sina barn gå på en festival där sexuella övergrepp är ofta förekommande.
Det är ett svek av gigantiska proportioner. En skandal utan dess like.
Under gårdagen blossade det upp en debatt, bland annat på sociala medier, efter anklagelser om sexuella trakasserier på fritidsgården i Fårösund. Känslorna var starka, vilket är fullt begripligt i sammanhanget.
Jag vill inte dra alltför många och alltför långtgående slutsatser av det som inträffat. I skrivande stund är det fortfarande väldigt mycket som är oklart och obekräftat.
Men det är viktigt att vi får all relevant information om det som inträffat – och om vad myndigheterna tänker göra åt det. Och det är viktigt att fritidsgårdarna är en plats där ungdomar kan vistas tryggt utan att råka ut för obehagligheter. Det ska råda absolut nolltolerans mot övergrepp.
I grunden tycker jag att det på många sätt är bra att reaktionen blivit så publik och så stark. Övergrepp, speciellt övergrepp mot unga, ska inte accepteras och inte sopas under mattan. Om övergrepp tystas ner så kan de fortsätta för att till slut bli allt mer vanliga och allt mer accepterade. Problem måste konfronteras, även om det är obehagligt. Och brott ska bekämpas, oavsett vem det är som begår dem.