Stefan Löfven hade ingen bra söndagkväll. Enligt tittarna som fick svara på Demoskops undersökning fick han stryk i Agendas partiledardebatt. Jan Björklund fick bäst betyg. Alla de andra partiledarna i Alliansen fick också bättre betyg än Löfven. Liksom Jimmie Åkesson. Stefan Löfven, som fick i snitt 2,46 på en femgradig skala, lyckades bara överträffa sina samarbetspartners Jonas Sjöstedt (V) och Gustav Fridolin (MP). Vilket han nog bör fira rätt återhållsamt.
Dessutom har mycket av debatten efter debatten (som blev ganska hetsig) kommit att handla om när Stefan Löfven gick för långt i sin beskrivning av Sverigedemokraterna:
– Sverigedemokraterna är ett nazistiskt och rasistiskt parti.
Ett uttalande han efter debatten ansåg påkallat att modifiera.
– Ett rasistiskt parti med nazistiska rötter, det står jag för. Jag vet inte om det blev fel i hastigheten här.
Som reträtt betraktad var det ingen lång förflyttning, efter att ha kallat någon för nazist.
Hur är det med Sverigedemokraternas rötter? Jodå, det finns en brun mylla. Forum för levande historia har beskrivit den:
”Sverigedemokraterna har sedan starten tagit avstånd från nationalsocialismen men under partiets första år var kopplingarna tydliga till nationalsocialistiska grupperingar. Partiet hade vid sina utåtriktade aktiviteter VAM-aktivister marscherandes i nationalsocialistiska uniformer. [...] Tidskriften Expo gjorde 2001 en kartläggning av SD:s partistyrelseledamöter och valkandidater från partiets första tio år, 1988-1998. Det visade sig att 23 procent av partiets företrädare var dömda och genom åren hade nära 30 procent av företrädarna haft kopplingar till nationalsocialistiska organisationer.”
SD putsar och putsar på sin yta, men rötan bubblar genom fernissan med en sådan regelbundenhet att man anar att det fortfarande är stor skillnad på den fasad man vill visa och det inre livet i partiet och företrädarna. Som nu senast då riksdagsledamoten Anna Hagwall motionerade om insatser inriktade mot Bonnierkoncernen som tydligen är för judisk:
”Ingen familj, etnisk grupp eller företag skall tillåtas kontrollera direkt/indirekt mer än fem procent av media”.
SD:s städpatrull ryckte ut och hon har nu lämnat många av sina uppdrag. Hon sitter kvar i riksdagen men har uppmanats att inte kandidera 2018.
Men oavsett vad man vet och tror om Sverigedemokraternas historia, yta och innanmäte så önskar jag att den partipolitiska debatten blir försiktigare med sin användning av epitet som ”nazist”. För det första finns det, som vi tyvärr blivit varse på Gotland, faktiskt några verkliga nazister som man behöver använda etiketten på, utan att den har devalverats. För det andra förråar det den politiska debatten, vilket ett missnöjesparti som Sverigedemokraterna i längden tjänar på.
Söndagskvällens partiledardebatt visade att övriga partier fortfarande inte klarar av att hantera situationen med SD som riksdagens tredje största parti. Men borta är det samförstånd som sade att regeringsmakten ska tillfalla det största blocket. Efter valet 2018 tänker Stefan Löfven inte respektera den tumregel som förde honom till makten. Och Anna Kinberg Batra (M) tänker försöka avsätta honom även om de politiska styrkeförhållandena är ungefär samma som i dag.
Stefan Löfven kommer att framstå som en rätt ömklig förlorare, om han försöker klösa sig kvar vid makten på det sätt som han i dag förvarnar om. Men Kinberg Batras attityd är också svår att begripa. När hon nu är så kritisk mot regeringens politik, varför försöker hon i så fall inte avsätta den redan i dag om det nu är planen för ett liknande parlamentariskt läge efter valet 2018?