Från i höst ska narkomaner kunna få nya sprutor på Gotland, istället för att behöva dela med varandra och använda potentiellt skadliga smittsamma sprutor gång efter gång efter gång. Bra! Svensk narkotikapolitik borde vara mer inriktad mot att minska skadeverkningarna av narkotika – för både missbrukarna och för samhället – istället för att drivas av en moralistisk och orealistisk nolltolerans som inte är människovänlig. Sprutnarkomaner som inte får nya och egna sprutor slutar inte sitt missbruk. De får gulsot istället – hepatit B eller C – eller drabbas av något än värre. De har fått betala det högsta priset för en politik som varit angelägen om att "skicka signaler" men oförmögen att ta till sig information om politikens fruktansvärda konsekvenser.
Medan dödsfallen minskade bland narkomaner i andra EU-länder så har de ökat i Sverige. Man föreställer sig ju lätt att narkotikan drabbade Sverige som värst på typ 70-talet, men i själva verket dör fler av narkotika i Sverige i dag än på den tiden. Dödligheten i överdoser dubblerades på bara tio år. Bara ett EU-land, Estland, kan konkurrera med Sveriges dödstal bland narkomaner.
Men som framgick på nyhetsplats i GA i går minskade dödligheten i fjol för första gången på tio år och jag tror inte att det är någon slump att detta sammanträffar med att sprututbytesprogrammen blev betydligt fler.
Sverige föredrar ju att utmåla sig som ett föredöme för andra länder och är mindre villigt att lära sig av deras erfarenheter. Just på narkotikapolitikens område har det varit extra tydligt. Och extra olyckligt, eftersom vi hamnade så snett och fastnade i en politik med urusla resultat.
Jag hoppas sprututbytesprogrammen blir än mer framgångsrika och att de följs av en seriös debatt hur man på andra sätt kan minska narkotikans skadeverkningar. Hur ska missbrukare behandlas för att överleva och få en chans att sluta? Hur kan man hjälpa dem att sluta? Går det att ordna så att de inte känner sig tvungna att begå brott för att finansiera sitt missbruk? Kan man på något sätt slå undan benen för den organiserade och den oorganiserade kriminalitetens lönsamma droghantering? Kan man på detta sätt stävja även våldet mellan olika kriminella grupperingar med intressen i knarkbranschen och dess territoriella konflikter?