En större och större andel av tv-reklamen tycks bestå av olika spelbolag, som opererar på nätet utan statlig kontroll. Intressant nog framställs det i många av reklamfilmerna som att man kommer med i gemenskap fylld av meningsfulla mänskliga möten, om man bara börjar spela på deras sajt. I själva verket sitter väl spelaren fortfarande ensam hemma, kanske i kalsingarna och en fläckad t-shirt, och deltar i en icke uppbygglig verksamhet som i bästa fall är en statiskt olönsam förströelse. I värsta innebär den spelarens ruin.
Egentligen är det märkligt att dessa bolag inte tagit mer marknadsandelar från exempelvis Svenska Spel än vad som redan har skett. De slipper dela med sig av sina egna och spelarnas vinster till svenska staten och de betalar tillbaka en mycket högre andel av varje spelad krona till kunderna än vad Svenska Spel kan göra. Vilket borde ge bättre odds.
I spel som typ Lotto eller Triss så betalas bara kring 50 procent av alla insatser sedan ut som vinster.
Kanske är det gammal vana. Kanske en ovilja eller en osäkerhet inför att spela över nätet. Kanske känner många svenska spelare en sorts lojalitet för den statliga aktören som finns i landet snarare än på typ Malta och som agerar inom de ramar som Sverige har försökt sätta upp för spelandet. Men jag kan inte tänka mig annat än att om ingenting görs så kommer denna lojalitet eller osäkerhet, eller vad det nu är, att nötas bort. Och Svenska Spel blir en skugga av sitt forna jag.
I en serie om tre delar har GA skrivit om den pågående utredningen om den svenska spelmarknaden. Om hur exempelvis Svenska Spel och de anställda ser på och förbereder sig inför framtiden. Eller inte förbereder sig, som i fallet med lokalpolitikerna.
Det fanns en tid när jag önskade mig en omreglering av spelmarknaden, där man kunde släppa in licensierade spelbolag på den officiella svenska spelmarknaden. I ett sådant scenario skulle Gotland ha kunnat bli vad man i dag gillar att kalla för ett ”kluster” för spelföretag. En tummelplats företag och människor med kunskaper om branschen där de kan interagera med varandra.
Jag hoppas att detta fortfarande är en möjlig framtid, men jag oroar mig för att politisk beslutsoförmåga gjort att detta inte längre kan realiseras. Jag har svårt att se hur man ska kunna genomföra en sådan reform och samtidigt stänga ute de multinationella spelföretag som opererar oberoende av nationsgränser.
Hur ska man kunna undvika att dessa frifräsande företag förstör marknaden för de licensierade spelbolag som betalar skatter och avgifter och följer de etiska regler som vi vill att spelbolag ska hålla sig till?
Vi satsade på att upprätthålla det statliga spelmonopolet. Innebär det att vi nu är dömda att förlora hela insatsen?
I gårdagens GA förklarar regionstyrelsens ordfröande Björn Jansson varför han ännu inte tagit några stora initiativ i frågan.
– Vi har inte begärt att få träffa utredaren. Vi bedömer att vi från Gotlands sida inte kan påverka någonting. Det är just nu ingen Gotlandsfråga, utan handlar ännu bara om spelmarknaden. Vi avvaktar och ser vad det blir för resultat.
– När vi sett förslaget får vi agera.
Om man vill påverka är det naturligtvis lättare nu innan utredaren har tagit ställning och presenterat sina förslag. Jag tror Björn Janssons passiva hållning har en annan förklaring. Han vet inte vad som vore bäst för Gotland. Även om han hade utredarens öra så vet han inte vad han borde viska i det.