I tisdags uttryckte jag en del dubier om Gotlands nya ordförande i regionstyrelsen. Jag tyckte att Björn Jansson, på en direkt fråga på måndagens möte i fullmäktige, visade väl stort förtroende för hur regeringen kommer att hantera beslutet om Natura 2000-områden på Gotland.
Därför gladde jag mig i går åt det brev – undertecknat av Björn Jansson och regiondirektör Per Lindskog – som sänts till statsminister Stefan Löfven. De skriver bland annat:
”Men effekterna för den regionala ekonomin bedömer vi kan bli kännbara. Region Gotland ser ytterst allvarligt på begränsningar av framtida utvecklingsmöjligheter för arbetsmarknad och näringsliv på Gotland. [...] Vi begär att staten ser till komplexiteten i denna fråga och tar del i ansvaret för en hållbar regional utveckling på Gotland.”
Brevet utvecklar vidare stenindustrins betydelse för den regionala ekonomin, det åskådliggör vad en avveckling skulle innebära och avslutar med en begäran om samråd.
Eller nja, det är inte ens en begäran. Det är en självklarhet i brevets sista mening:
”Vi ser därför fram emot samråd med regeringen i denna fråga.”
Punkt slut.
Brevet gör att jag nu känner större förtroende för att regionledningen verkligen är på tå i den här frågan. Och Region Gotlands röst stärks ju av det eniga beslutet om det kritiska remissvaret på länsstyrelsens förslag.
Men hur är det med enigheten? Miljöpartisterna i regionen var tidigt ute med en slags röstförklaring. Om hur de ville vara med och påverka remissvarets formuleringar och därför inte ställde sig utanför. Och gårdagens insändare i GA från Vänsterpartiet om Natura 2000 med mera, undertecknad bland annat av Brittis Benzler (som sitter i regionstyrelsen), tog ställning mot kalkstensbrytning i Bunge.
Remissvaret var enigt därför att det i hög utsträckning fokuserade på den undermåliga processen som lett fram till Natura 2000-förslaget. När man börjar diskutera stenbrytningens vara eller icke vara – ja, då finns det stora skillnader mellan partierna på ön. Även – eller snarare främst – inom den rödgröna majoriteten.
Jag hoppas att detta inte kommer att påverka Björn Janssons möjligheter att driva Gotlands intressen. Och jag utgår ifrån att regionens borgerliga opposition gör sitt bästa för att backa upp regionstyrelsens ordförande i den här frågan.