Enligt regionstyrelsens ordförande Björn Jansson (S) kan det bli aktuellt med privatiseringar för att regionen ska spara pengar. Med visst förbehåll. Till helagotland.se sade han bland annat om arbetet i krisgruppen att:
– Den frågan finns alltid på agendan. Möjligheten finns att det kan bli annat också, det är för tidigt att säga. Vi konkurrensutsätter vår verksamhet, det är inte alltid det privata alternativet är billigast.
Men det är ändå långt från den förra mandatperioden, då de rödgröna bland annat återkommunaliserade äldreboendet Pjäsen. Trots att man sade sig vara mycket nöjda med hur verksamheten sköttes.
Då var de beredda att av ideologiska skäl ta risken att betala mer för att få en mindre välfungerande verksamhet, så länge driften fick återgå till Regionens egen regi. I en insändare i juni 2012 försökte socialnämndens dåvarande ordförande Hanna Westerén (S) förklara varför.
”Vi vet till vilken kostnad befintlig aktör driver Pjäsen idag. Därmed har vi ett riktpris och vi vill från majoritetens sida ge regionen chansen att visa sig kapabel att göra samma sak, för samma peng. Istället för att ge upp och handla upp allt, kan man också verka för förändring. När regionen driver Pjäsen dras viktiga lärdomar, som kan användas i andra delar av verksamheten.”
Vad har Regionen, eller mer specifikt Socialdemokraterna, gjort för lärdom? Förhoppningsvis att aldrig göra så igen. Det Björn Jansson säger om privatiseringar tyder åtminstone på ett visst skifte i attityd. Även om det sker i ett läge då Regionens ekonomiska nöd hunnit bli riktigt stor efter fem år av rödgrönt styre.
Men Björn Jansson eventuella attitydskifte tycks inte genomsyra hela partiet. I måndags skrev GA om en omröstning i socialnämndens arbetsutskott. Miljöpartiet röstade med de borgerliga partierna, för att all personlig assistansverksamhet på Gotland bör bedrivas i privat regi. Detta sedan Regionens egen assistansverksamhet under flera år präglats av stora systematiska underskott. Men Socialdemokraterna och Vänsterpartiet röstade emot.
Jag ska inte måla fan på väggen och påstå att det rödgröna samarbetet i kommunen håller på att rämna. Det har överlevt ett flertal andra tillfällen där blocket splittrat sina röster. Men nog är det illavarslande att krismedvetenheten ännu inte genomsyrar S och V ens i en av de två nämnder som drar på sig de största underskotten. Vad ska det egentligen krävas för att så ska ske? Hur stora måste underskotten bli?