Det började hagla utanför de stora fönstren där regionfullmäktiges sammanträde äger rum. Jag tror det var under Brittis Benzlers första inlägg i debatten om årsredovisningen, revisorernas kritik och Regionens utsatta ekonomiska läge.
Något senare, när de mest underskottsdrabbade nämndernas ordförande skulle hålla sina försvars- och förklaringstal, då övergick haglet i snömos. På båda sidor glaset.
Det är bara ett par möten sedan som hälso- och sjukvårdsnämndens ordförande Stefaan De Maecker höll ett längre seminarieliknande anförande inför fullmäktige. I går var det dags igen. Som debattekniskt grepp liknade det nästan ett filibusterförfarande. När man filibustrar så håller man evighetslånga anföranden som syftar till att förhala en beslutsprocess. Men det kan ju inte ha varit De Maeckers syfte för att bemöta kritiken från revisorerna mot hans fögderi. Kanske försökte han begrava all debattlust och döva all kritik under ett tjockt snötäcke. Men Region Gotland ekonomiska läge är alldeles för allvarligt för att ledamöterna skulle låta sig distraheras. Och De Maeckers nämnd, som gick 123 miljoner back i fjol, bär ju en mycket stor del av ansvaret.
Stefaan de Maecker ägnade lång tid och mycken möda åt att beskriva det som hänt och varför det har hänt. Men inför framtiden bär hans världsbild ett fatalistiskt drag. Han själv, hans nämnd och de verksamheter han är satt att styra är bara hjälplösa offer för en utveckling de inte råder över. Det är begripligt om han börjar krokna efter drygt fem års kamp med ett svårt uppdrag, men jag önskar att hälso- och sjukvårdsnämnden leddes av någon med större ambitioner att göra skillnad.
– Vi har levt över våra tillgångar, tillstod regionstyrelsens ordförande Björn Jansson.
Men han försökte också hävda att detta gäller oavsett majoritet, oavsett vem som råkat bestämma.
Det håller inte. Jag kan ha kritiska synpunkter på det borgerliga fögderiet fram till valförlusten 2010. Men man behöll kontrollen över ekonomin trots en mindre skattesänkning om 15 öre per hundralapp.
Sedan de rödgröna tog över har man höjt skatten med 50 öre per hundralapp, samtidigt som man undan för undan tappat kontrollen över Regionens ekonomi under de gångna fem åren.
Skulden för dagens situation är verkligen INTE jämnt fördelad. Alla är INTE lika goda kålsupare.
Det är de rödgröna som, i alla de små beslut som styr verksamheten och formar och förändrar en stor helhet, inte förmått hålla emot en utveckling som inneburit att Regionens kostnader och personalstyrka svämmat över alla bräddar. Det ligger inte för dem att hushålla med knappa resurser.
Det är de rödgröna som nu trots läget verkar skäligen handfallna inför uppgiften. Och de tyngsta nämnderna tycks redan nu ha gett upp alla tankar på att hålla budgeten under det budgetår som inte ens är fyra månader gammalt. Hälso- och sjukvårdsnämnden planerar redan nu för att be regionstyrelsen om 68 miljoner i tilläggsanslag.
Det är två och ett halvt år kvar till nästa val. Det vore verkligen illa om de rödgröna nu abdikerar inför den situation de själva har skapat.