”Kompaktering” är, enligt Region Gotland, anledningen till att inga bilar ska få stå på gräset i Hotellparken i Slite, i inte ens under några timmar. Och därmed ser det ut som om årets Slite Expo, som trots allt genomfördes i veckan, blir det sista. En snöplig exit för Slite Expo.
Bilarnas korta besök i parken pressar tydligen ihop jorden – gör den mer kompakt – till men för växtligheten och dess rötter.
Tack och lov för kompaktering, säger jag. Tänk hur parken skulle ha sett ut om inte Slite Expo ägt rum en dag om året i tre decennier. Med tanke på alla välmående träd som finns där i dag och med tanke på hur frodig parken är så skulle ju vegetationen fullkomligt ha tagit över om det inte vore för Slite Expo. Växtligheten skulle ha gjort parken fullkomligt ogenomtränglig. Passage vore inte att tänka på för den som inte är utrustad minst med motorsåg, röjsåg och machete.
Är Regionen riktigt klar över vad den ställt till med, i och med det parkeringsförbud i parken som nu ska genomdrivas konsekvent? Inom några år, när man misslyckats med att hålla växtligheten tillbaka, så kommer man att tvingas kalla in Försvarsmakten. De stridsvagnar och andra bandfordon som finns på ön för en annan typ av krisberedskap, får göra en nödutryckning för att kompaktera den lössläppta jorden för att parken inte ska svälla över av sin egen biomassa och ta över hela samhället.
Sedan får Regionen köpa in ett antal stora bilar och anställa personal som under varje arbetsdag med jämna mellanrum parkerar om bilarna till en ny plats, så att ingen fläck lämnas utan kompaktering. För det rörliga friluftslivets skull. För Slites långsiktiga räddning.
Jag tycker att det är angeläget att ta hand om öns parker. Men att låta denna omsorg ta sig uttryck i en överbeskyddande försiktighetsprincip som innebär att man har ihjäl tre decennier gamla omtyckta arrangemang – ja, det är en praktik utan omsorg om människorna och det samhälle som påverkas av beslutet. En typ av byråkratisk kompaktering som gör luften svårare att andas.