Hört talas om Uberpop? Det är en ny tjänst som du kan få via en app i din smarta telefon, om du har en. Vissa kallar det för en samåkningstjänst. Andra kallar det för organiserad svarttaxi med förare utan taxilegitimation. Vilket får andra att replikera att det svenska systemet är alltför stelbent för att släppa fram nya tjänster. Och de undrar varför det är OK att skjutsa sina egna barn, men när man ska köra främlingar mot betalning så krävs det ett speciellt tillstånd.
Uberpop har nu tillkännagett att man lägger ner verksamheten i Sverige. Och jag kan förstå att kritikerna hälsar detta med glädje. Som Eric Erfors på gårdagens ledarsida i Expressen:
”Uberpop var ett slags lågpristaxi eftersom förarna inte behövde ha någon taxiförarlegitimation. Bilen behövde inte ha någon taxameter och rörelsen behövde inte ha något trafiktillstånd.
Ja, tänk så ’praktiskt’. Och tänk vilken enorm snedvridning av konkurrensen när rena amatörer gasar in i branschen och kör svarttaxi under en marknadsföringsflagga märkt Uber.”
Och enligt regeringens samåkningsutredare Amy Rader Olsson kan Uberpop inte räknas som en samåkningstjänst, eftersom tjänsten har marknadsförts som ett sätt att tjäna extra pengar.
Men samtidigt tycker jag att det vore verkligen olyckligt om svensk lagstiftning blockerar även en verklig och genuin, välorganiserad och användarvänlig samåkningstjänst. Jag tror att en sådan skulle kunna vara till stor nytta för just Gotland, där befolkningen är förhållandevis utspridd. Det är många bilar som rullar på ön med, alldeles i onödan, bara en förare i bilen. Vilket inte kan vara bra för miljön. För många är kollektivtrafiken inte ett bra alternativ, då linjenätet inte är tillräckligt finmaskigt eller på annat sätt så ordnat att det inte passar deras resebehov. En genuin samåkningstjänst skulle kunna vara ett alternativ till kollektivtrafiken och till den egna bilen för att underlätta livet på landsbygden, när taxi inte är ett realistiskt alternativ. Och de som kör med egen bil skulle kunna få hjälp att täcka sina kostnader för det.
Jag kan se ett behov av en samåkningstjänst för gotlänningar även på väg till fastlandet. Framför allt från och till Oskarshamn är det inte så lätt att ta sig med kollektivtrafik. Svårigheterna varierar beroende på slutdestination. Men på varje färja sitter sannolikt gotlänningar som ansett sig tvungna att ta bilen med sig, när de kanske kunde ha samåkt om de bara känt till varandras existens.
Andra billösa gotlänningar avstår kanske från resor på den södra linjen, därför att det blir alltför krångligt och/eller kostsamt att ta sig till slutdestinationen.