Skadlig ordination mot sjukskrivningar

Karvar. På fel ställe.

Karvar. På fel ställe.

Foto: Björn Larsson Ask/TT

Ledare Gotlands Allehanda2016-04-08 06:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Blir vi sjukare och sjukare? Det tror jag inte på. Men det är tveklöst så att sjukskivningarna ökar och därmed även statens kostnader för sjukförsäkringen. Och ökningen är inte alls liten. Kostnaderna för långtidssjukskrivningar har ökat med 75 procent sedan 2010.

Det är begripligt – ja, nödvändigt – att den rödgröna regeringen gör något åt detta. Men vad har den gjort hittills? Tagit bort den bortre parentesen för sjukskrivningar. Och det fick ju naturligtvis motsatt effekt.

Nu har däremot socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) lanserat ett nytt förslag. Eller snarare ett nygammalt. Ett större ansvar för sjukskrivningarna ska läggas på arbetsgivaren, som ska tvingas pynta 25 procent av sjukersättningen efter att den anställde varit sjukskriven i 90 dagar. På detta sätt, tror Strandhäll, ska arbetsgivare bli bättre på att tillhandahålla en arbetsmiljö där de anställda inte blir lika sjuka och där det är lättare för en sjukskriven att komma tillbaka i arbete.

Det finns dock några problem med Strandhälls förslag. Och de är inte små.

För det första fungerar det inte. Göran Perssons försökte med liknande åtgärder 2005 – för elva år sedan – och de hade ingen effekt på sjuktalen enligt Inspektionen för socialförsäkringen.

För det andra riskerar ett sådant system att slå orimligt hårt främst mot små privata företag. Inte för att dessa har höga sjuktal – det har de inte – men på grund av den börda det skulle innebära för ett litet företag om en av deras anställda blir långtidssjukskriven och saknar möjligheter att komma tillbaka i jobb.

För det tredje innebär förslaget att det blir ännu svårare att ta sig in på arbetsmarknaden för dem som har åkommor som kan innebära en risk för långa sjukskrivningar. Arbetsgivare får ännu större anledning att undvika att ge dem en chans att komma tillbaka, eftersom en sådan chans också skulle innebära en stor risk. Arbetsmarknaden blir än mer exkluderande än den redan är.

Och för det fjärde, och detta är ingen liten invändning, så är det inte bland privata arbetsgivare som sjukskrivningarna ökar som mest. Det är istället bland offentliganställda. Vården skolan och socialtjänsten utmärker sig negativt.

Boten förvärrar soten. Om nu regeringen tror att ökningen av sjukskrivningar beror på arbetsgivarna, så borde man fokusera på varför den offentliga sektorn är en så dålig arbetsgivare, istället för att införa missriktade och verkningslösa åtgärder som istället slår mot småföretag och dem som redan har det svårt på arbetsmarknaden.