Statsminister Stefan Löfven och vice statsminister Åsa Romson höll i går en gemensam presskonferens om förslag på ytterligare skärpningar av migrationspolitiken. Förslag som innebär att Sverige inför ännu striktare gränskontroller och i övrigt anpassar sig till de villkor som gäller för asylsökande i andra EU-länder.
Danska Berlingske Tidende rapporterar hur Sverige skärper kontrollen av gränsen mot Danmark, och om hur en berörd Åsa Romson på presskonferensen med tårar i ögonen förklarar att:
– Ingen kunde för ett halvår sedan ha förutsett att vi skulle hamna i en situation, där vi blir tvungna att genomföra åtstramningar av denna typ.
Romson har rätt till sina känslor. De åtgärder som regeringen aviserade i går strider mot Miljöpartiets identitet och självbild. Klart det är smärtsamt. Det är smärtsamt för de flesta av oss, när vi tvingas göra något för att styra om en flyktingström av asylsökande som lämnat sina hemländer av legitima och begripliga skäl.
Men samtidigt: Vad i hela friden snackar Romson om? ”Ingen kunde för ett halvår sedan ha förutsett...”
Jag lastar mig själv för att jag alldeles för sent vaknade upp inför vad var på väg att hända med flyktingströmmarna och vad det innebär för Sverige. Men jag har ändå under mer än ett år skrivit mycket om migrationspolitik. Om vad Sverige behöver göra för att minska asyltrycket just på vårt land. Och om vad vi behöver göra för att bli ett bra land för de asylsökande, ett land där de kan få jobb och bostad snabbare än i dag och bygga sig en bättre framtid istället för att motas ut i en skuggtillvaro i samhällets utkant.
Men Romson har tydligen ingen anat och inget hört. Inte ens för ett halvår sedan hade hon tagit till sig något om pressen på asylsystemet och den belastningen migrationen kan innebära om integrationen inte fungerar.
Det är därför Sverige försatt sig i en situation där en miljöpartistisk minister med tårar i ögonen nu tvingas vara med om att dra i nödbromsen för att undvika en systemkollaps, som förutsetts för länge sedan. Och jag misstänker att gårdagens nödbroms ändå inte är stark nog. Det krävs ännu mer långtgående åtgärder för att Sverige ska kunna hantera migrationens utmaningar på ett bra sätt. För att vi ska reda ut den situation som vi försatt oss i av välvilja, naivitet, övermod, självgodhet och – inte minst – senfärdighet.
Vägen till gårdagens presskonferens var alldeles, alldeles för lång.
Vi får i detta läge heller inte glömma bort att det inte räcker att sänka asyltrycket på Sverige. Det är om möjligt ännu viktigare att de som får uppehållstillstånd i Sverige också får en bra start här. Det ställer krav på politiken som också kommer att bära Socialdemokraterna och Miljöpartiet emot. Det handlar bland annat om att öppna upp två sönderreglerade marknader – arbetsmarknaden och bostadsmarknaden – så att dessa klarar av att skapa utrymme för hundratusentals nya svenskar. Gör vi inte allt vi kan för att lösa dessa frågor i dag, så kommer bristande integration att innebära än större påfrestningar för Sverige i framtiden.
Det är väl en situation som ingen av oss vill att Sverige hamnar i. Men då gäller det också att makthavarna inte blundar, slår dövörat till och lurar sig själva – som Romson uppenbarligen har gjort.