Ska man kalla det ett krismöte? Ja, det vore befogat. Med anledningar av hälso- och sjukvårdsnämndens stora underskott så höll nämndens arbetsutskott, regionstyrelsens dito och några tjänstemän möte i torsdags. Efter mötet konstaterade regionstyrelsens ordförande Björn Jansson (S):
”Staten behöver ta ett långsiktigt ansvar för sjukvårdens finansiering.”
Jag känner igen det där uttalandet. Björn Jansson sade ungefär samma sak på GA:s regionpolitiska debatt i Almedalsveckan. Det kanske ligger något i det. Men det är ju inte Björn Janssons parti som har föreslagit att landstingen ska avskaffas och att staten ska ta över ansvaret för sjukvården.
Men Björn Jansson får det ju på detta sätt att framstå som att felet egentligen är någon annans och inte Regionens, som bär ansvaret för verksamheten, när nämnden (och hela Region Gotland) misslyckas med att få ekonomin att gå ihop.
Den skuldförskjutningen är inte lika praktisk nu som då regeringen var borgerlig. Men regionstyrelsens ordförande tycker uppenbarligen att den fortfarande fungerar tillräckligt bra.
Men är det trovärdigt att skylla på staten så länge kommuner, regioner och landsting fortfarande anser sig har råd att exempelvis bygga arenor och kongresshallar?
Det är sant att staten ofta tar sig rätten att pådyvla exempelvis kommunerna nya uppgifter, utan att samtidigt hjälpa dem att finansiera de nya verksamheterna. Men det är också sant att kommunerna – och Region Gotland – har en benägenhet att själva ta på sig uppgifter som man upplever som angelägna men som man egentligen inte skulle behöva göra.
Oavsett villkoren som staten erbjuder är det dessutom ändå Region Gotland som bär ansvaret för sin egen ekonomi. Staten kan bidra till att göra uppgiften svårare eller lättare – men inför stora underskott är det inte hållbart att enbart hävda att någon annan borde hosta upp mer pengar.
De rödgröna har tyvärr en tendens att skylla på yttre omständigheter, även när de egentligen borde fokusera på allt de själva kan göra för att hantera situationen.