Det är många som frustar av ilska över Sverigedemokraternas agerande. Själv måste jag motvilligt säga att jag förstår varför de gör som de gör. De har dragit stor nytta av det läge som erbjudits dem och jag tycker egentligen inte heller att det är de som ska lastas för den politiska kris som blir resultatet.
Det är statsminister Stefan Löfven (S) som har kommit till riksdagen med en vänsterbudget som han inte ens försökt att förankra hos riksdagens majoritet. På så sätt har han satt ett verktyg i händerna på de isolerade Sverigedemokraterna. Det är det enda verktyg de har. Och de har använt det skickligt och skapade sig i går utrymme för en presskonferens som blev ett direktsänt politiskt seminarium om migrationspolitiken. Den fråga de ger prioritet ett. Och två. Och tre.
Sverigedemokraterna likställde i princip regeringens och Alliansens budgetar. SD förklarade att man inte bara är beredd att sänka den rödgröna regeringen, man är också beredd att sänka en eventuell framtida borgerlig minoritetsregering.
Genom att utnyttja riksdagens låsningar försöker Sverigedemokraterna på detta sätt pressa till sig inflytande. Misslyckas detta – och det gör det förmodligen – så finns det egentligen bara två möjliga konsekvenser. Antingen en regering (troligen en ny sådan) med en budget som är förankrad på båda sidor av blockgränsen. Eller ett nyval, som kan resultera i ett politiskt läge som är lika svårt att hantera som dagens.
Jag tror att Sverigedemokraterna ser fördelar jämfört med dagens situation, hur det än blir. Vad som helst är bättre för Sverigedemokraterna, än att de förhåller sig passiva i sin isolering och låter Löfven regera med enbart rödgrönt stöd.
Blir det en regering med stöd över blockgränsen så ger det SD ett bra läge i valet 2018. Och blir det nyval därför att de etablerade partierna inte lyckas hantera valresultatet, så kan det också vara till Sverigedemokraternas fördel.
Vid en presskonferens klockan sex i går kväll bjöd Stefan Löfven in de borgerliga partiledarna till samtal om hur situationen ska lösas. Eller, egentligen var det regeringen – Socialdemokraterna och Miljöpartiet – som bjöd in.
Det är fel avsändare. Miljöpartiets ställning som regeringsparti försvårar bara läget.
Jag tror att man måste börja om från noll. S/MP-regeringen har misslyckats. Om man nu ska finna kompromisser över blockgränsen, så går det lättare om den existerande regeringen avgår. En socialdemokratisk enpartiregering är den som har störst förutsättningar att söka kompromisser i det politiska mittfältet, och på så sätt vinna tillräckligt stort stöd i riksdagen för att bli större än riksdagens oförenliga flanker.
Är Stefan Löfven och Socialdemokraterna beredda att leda en sådan regering, orienterad mot mitten? Det återstår att se. Annars är det läge att Alliansen får försöka.