”Politik är det möjligas konst” är ett citat som ofta tillskrivs den tyske rikskanslern Otto von Bismarck. Den brittiske premiärministern Harold Macmillan hävdade å sin sida att: ”Politik är det möjligas konst men även det omöjligas vetenskap.” I ett tal 1964 kokade Olof Palme ner definitionen till: ”Politik – kamrater – det är att vilja något.”
Men ibland är politik bara vad man tror att man kan komma undan med. Då kan argumentationen bli så tunn att den är helt genomskinlig. Ja, argumenten kan bli så omöjliga att de motbevisar det som ska argumenteras för.
Så blev det för regionstyrelsens avgående ordförande Björn Jansson, när han på insändarsidan i gårdagens GA skulle försvara den rödgröna majoritetens agerande i markanvisningstävlingen för Kolgården 12.
Han beskrev i insändaren hur man bestämde sig för att förändra ett av de tre i förväg uppsatta kriterierna:
”Det fanns en på förhand uppsatt modell för utvärderingen av priskriteriet.
När anbuden öppnades visade det sig att modellen inte hade en ändamålsenlig skala för att på ett rättvisande sätt kunna hantera stora prisskillnader i anbuden.”
Han beskriver vad han anser var felet i modellen, och fortsätter:
”Majoriteten i regionstyrelsen valde därför att värdera de inkomna priserna på ett mer rättvisande sätt. Det andra anbudet stod sig då starkast.”
Men hur beskriver Björn Jansson sedan det inträffade?
”Vi har således varken kört över tjänstemännen eller ändrat i spelreglerna.”
Va? Han har ju just beskrivit hur man ändrade spelreglerna. Då kan ju inte slutsatsen vara att det inte har hänt.
Finns det något som Björn Jansson tycker gick fel i beslutsprocessen? Jo, att man berättat om resultatet av den första prövningen – den med ”fel” vinnare.
”Det som blev olyckligt i sammanhanget var att resultaten enligt värderingen ovan redan hade kommunicerats till berörda innan den politiska processen hade slutförts.”
Jag tycker snarare att allting tyder på att beslutsprocesserna behöver bli ännu öppnare, för att skapa något förtroende alls för att olika budgivare får en rättvis behandling i fastighetsaffärer med Region Gotland. De som fattar besluten vet ju tydligen inte ens vad de gör och då är det ju bra om allmänhet och synnerhet får veta hur det har gått till.